officer, som slår sig ned i Paris för att njuta af sin ränta på trettiotusen francs, bör, sedan han etablerat sig och fått ett välförsedt stall, äfven skaffa sig en älskarinna samt laga att han får duellera på pistol... — Herr de Blangy har rätt, svarade den svartklädde herren kallt. : — Jag har nu utsigt att få en älskarinna, fortfor Octave, men... — Jag förstår, det är duellen som... — Ja, det är just den som gör mig de största bekymren. Och herr de Verne betraktade med högdragen min den man, han hade framför sig. — Min herre, yttrade denne sednare, ingenting är lättare än att åstadkomma en tvist, när man, såsom ni, är impertinent och har ett ansigte, som, ehuru vackert, misshagar hvar och en. — Godt, min herre, genmälde Octave, jag finner att ni icke är så enfaldig som ni ser ut för att vara och att ni förstår halfqväden visa. — Ni har rätt. — Såledås har ni ingenting emot en liten målskjutning med pistol? — Nej, icke det ringaste. — Så mycket bättre, ty jag har tröttnat vid att duellera på värja, och ehuru ni misshagar mig ofantligt, skall jag tjena er med att rigta en kula mot ert bröst. — Jag är er serdeles förbunden, min herre, svarade den svartklädde mannen, bugande sig. Det skall bli mig ett nöje att sända min kula in i er hjerna, och jag lofvar er att den skall genomborra er panna just der denna bildar en vinkel mot näsbenet. Octave bugade sig och sade, i det han lemnade sitt kort: — Min herre, jag heter de Verne och är