officer, som slår sig ned i Paris för att njuta
af sin ränta på trettiotusen francs, bör, sedan
han etablerat sig och fått ett välförsedt stall,
äfven skaffa sig en älskarinna samt laga att han
får duellera på pistol...
— Herr de Blangy har rätt, svarade den
svartklädde herren kallt. :
— Jag har nu utsigt att få en älskarinna,
fortfor Octave, men...
— Jag förstår, det är duellen som...
— Ja, det är just den som gör mig de stör-
sta bekymren.
Och herr de Verne betraktade med högdra-
gen min den man, han hade framför sig.
— Min herre, yttrade denne sednare, ingen-
ting är lättare än att åstadkomma en tvist, när
man, såsom ni, är impertinent och har ett
ansigte, som, ehuru vackert, misshagar hvar
och en.
— Godt, min herre, genmälde Octave, jag
finner att ni icke är så enfaldig som ni ser ut
för att vara och att ni förstår halfqväden visa.
— Ni har rätt.
— Såledås har ni ingenting emot en liten
målskjutning med pistol?
— Nej, icke det ringaste.
— Så mycket bättre, ty jag har tröttnat vid
att duellera på värja, och ehuru ni misshagar
mig ofantligt, skall jag tjena er med att rigta
en kula mot ert bröst.
— Jag är er serdeles förbunden, min herre,
svarade den svartklädde mannen, bugande sig.
Det skall bli mig ett nöje att sända min kula
in i er hjerna, och jag lofvar er att den skall
genomborra er panna just der denna bildar en
vinkel mot näsbenet.
Octave bugade sig och sade, i det han lem-
nade sitt kort:
— Min herre, jag heter de Verne och är