Utrikes-Nyheter. Frankrike. I lagstiftande församlingen i Paris diskuteras nu som bäst en tryckfrihetslag, som, om den går igenom, skall:lemna den redan förut tillräckligt bundna tidningspressen föga andrum. Girardin bevisar nu i sin Liberte, att prins Lowis Napoleon aldrig i sitt lif blifvit republikens president, och följaktligen icke heller kejsare, om icke tryckfriheten funnits... Detvar redan så godt som afejordt i kammaren, och general Cavaignac hade redan förklarat sig för Leblonds amendement, att republikens president skulle väljas af nationalförsamlingen genom sluten omröstning. Då trädde dagen derefter Girardins Presset inom skrankorna mot det Leblondska amendementet och gick segrande ur striden mot amendementet och för den allmänna rösträtten. Girardin tillägger, hotande, efter att hafva aftryckt hithörande handlingar: Stående i skuld hos tryckfriheten och hos vår rättighet att hålla möten angående allmänna angelägenheter — hur har den d. 10 dec. 1848 valde, och kejsaren af d. 20 november 1852 lönat dem, och huru har han hållit sitt ord? Constitutionnel, som i dag smädar republiken och svärmar för kejsardömets åtgärder att på alla sätt förtrycka, skref i november 1848: Prins Louis Napoleon är den andre kandidaten. Denne unge man är en för landet ännu obekant personlighet o. s. Vv. Emglemd. Franska armålagen och Magnes finansprojekt kritiseras skarpt af Londons dagliga tidningar, och veckotidningarne instämma, men i en ännu skarpare ton. Frankrike uppmanas — säger Saturday Review — att biträda en finans-politik, hvars syfte är att genom lån betäcka en årlig brist af 10 till 15 millioner pund. Sådan är afsigten med det nu föreslagna lånet, och om icke något ännu sämre, antyder det åtminstone en politik, hvars förutseende icke sträcker sig längre än till morgondagen. Ett system, som grundar sig på årliga, med vett och vilja ådragaa brister, är icke hållbart, och ett dåligt tecken är det för kejsardömet, att en finansminister, som måste göra utväg för en betydlig tillökning i utgifterna, icke vågar göra en antydan om en af behofvet påkallad förhöjning i skatterna eller en motsvarande i dragning istatsutgifterna. Tillämpas ett sådant system, blifva bristerna i den franska budgeten snart lika ständigt återkommande och lika stora som i den italienska, utan att dock för Frankrike, såsom för Italien, fattigdom eller oreda inom landet kunna förebäras såsom ursäkt derför. Till. och med under Foulds förvaltning hade en omisskänlig lutning åt denna förderfliga bana visat sig, men nu tyckes man hafva kasta: alla betänkligheter öfver bord och ett raskt fortgående på den beträdda afvägen är att motse. Franska finansercas ställning berör mer