gånger (han var under sin arbetstid hos Dahlin inneboende hos Jonsson) då några af hans arbetskamrater varit närvarande, yttrat: Det vore väl bättre att passa på en aflöningsdag, då vi veta att gubbdjefvulen har penningar, och öfverfalla och taga qera ifrån honom, än att gå och arbeta för ev så ringa dagspenning, — så bade orden fallit. Vittnet hade dock icke trott att det tåg något alivar i dessa ord. Äfven framgick genom Jonsson vittnesberättelse, att Käll onsdagen före då rånet skedde stulit ett lass ved från egorna till Näsby egendom och inkört det till staden. Vedstöldea erkändes af Käll och sade han sig hafva kört veden hem till sig, der den blifvit uppbränd. Den med Käll sammanboende qvinnan Carolina Nordforss, hvilken var kallad att denna dag iokttaga inställelse, uteblef, förhindrad sf sjukdom. I afvaktan på Nordforsg tillfrisknande och för efterhörande om vedstölden och målsegares inkallande blef, på allmänna åklagarens yrkande, mälet uppskjutet. Kapten Dahlin, som denna deg var närvarande vid. ransakningen, hade ännu hufvudet ombundet. Han yrkade det strängaste straff, Bom lagen stadgar, å Käll för rånet, men afstod deremot från ersättningsanspråk för det belopp som skiljde emellan det som han återfått, nemligen 180 rår, och den rånade summan 240 rår.