stryk och svält. Isynnerhet en gosse om nio års ålder kunde hon icke fördraga, utan slog honom tills han dog. Egentliga misshandlingen med gossen började förliden juldag och fortsattes i flera omgångar till nyårsdagen då det stackars barnet dog, och då den blifvande styfmodren blef häktad. Den 24 dennes hölls sista rättegångsförhöret med henne inför Medelstads häradsrätt, och, efter hvad min sagesman säger, kunde man icke nog rysa öfver den barbariska behandling barnen och isynnerhet den ihjelslagne gossen undergått. Under den starka kölden vid jultiden ställde hon barnen (jag tror de voro fyra) i förstugan, der de fingo stå till dess de voro alldeles förfrusna, och när de sedan fingo komma in i värmen, kunde de icke stödja sig på sina ben, utan föllo omkull. Den ihjelslagne gossen har hon behandlat omenskligt. När hon slog, satte hon gossens hufvud emellan sina knän, och då hon hade slagit sönder några större björkris, tvang hon gossens äldre syster att gå efter andra, och då äfven dessa voro sönderslagna, tog hon ett vedträd. När hon hade slagit så att hon var trött, hvilade hon, och efter en elier ett par timmar fortsatte hon samma rysliga behandling. Då nu den stackars gossen efter en dylik behandling icke kunde skrika, ropa eller röra sig, kastade hoh honom vid kakelugnen, der han fick ligga, gick sedan ut och stängde dörrarne. Det arma barnet, som besynnerligt nog ännu kunde lefva, fick icko så mycket som en Jroppa vatten. Vid kakelugnen stod rå lutad fisk i ett träkärl och gossen som var både hungrig och törstig drack af detta vatten och åt af den råa fisken. När nu qvinnan fick se, att barnet hade ätit och druckit af fisken och vattnet, hvaruti fisken låg, började hon ånyo att misshandla och slå det, och fortgick sålunda misshandlingen till nyårsdagen, då den arme gossen var död. Vid obduktionen vägde gossens kropp blott 36 skålp. och var utom den yttre misshandlingen äfven svält orsak till gossens död. I magen fanns endast litet hvitt slem och några äpplebitar. Pigan, som icke kunde neka utan bekände, blef dömd till 8 års straffarbete. Då domaren frågade den blifvande äkta mannen, barnets fader, om han ville, när hon efter de 8 årens förlopp blef fri, taga henne till hustru, svarade han: Huru skulle jag kunna taga henne till hustru, som så behandlat mina barn. Övanliga brunnsgäster. Från egendomen lolmen, belägen i Fägreds församling i Westergötland och tillhörig possessionaten Troselius, berättas följande i G.-P.: Såsom en reservoir för en tillämnad vattenledning till ladugården hade å gården blifvit gräfd en större brunn och till förekommande af olyckshändelse hade brunnen blifvit försedd med ett provisionelt trätak. En gång i förra veckan då kreaturen efter att ha blifvit vattuade åter skulle drifvas in i ladugården, ett arb2te om hvars utförande en stor vallhund hade sig ålagdt att draga försorg, råkade ett tio-tal oxar att separera sig från sina stallbröder och, öfverlemnade så åt sig sjelfva, bar det ej bättre till än att de hedervärda fyrfotingarne skockade sig tillsammans just å det omnämnda bruuns-taket. Men detta var ej konstrueradt för en dylik börda och följden blef också den, att det bar ned i brunnen med hela det behornade sällskapet. Nu blef det en hornalåt utaf som hördes vida omkring och förde en massa folk till stället. Att åter få upp de fallna varelserna var ingen lätt sak, men lyckades dock efter stora ansträngningar, men en af de tio hade med lifvet fått plikta för sin delaktigheti denna oxmenuett. Öfversvämningar. I Öresunds-Posten läses: I lördags eftermiddag gick Lagaåu vid Laholm ända högt upp på liden; vid gartvaren Thelins hus stod det ända upp vid takskägget, och borgmästaren, som bor näset intill, måste flytta undan. Det stora gBåxverket vid staden blef illa åtgånget. Ej bättre gick det i Halmstad: den nya bron vid Wallbergska fabriken upprefs, liksom ock en aunen bro i närbeten; 7 fartyg och flera båtar kastades upp på land, at hvilka ett landade midtför borgmästarens bostad, och stora isstycken lågo kriogströdda på gatorna. Aftven Rönneå har återigen gått öfver sina bräddar och förorsakat skador såväl å spanmålsmagasinerna i Engelholm som å Klippan, hvarom vi dock ännu sakna närmare ucder; ättelser. Weallbergska väfveriet vid Halmstad för tillverkniog af heloch halfylleväfnader har uader förra året sysselsatt omkring 500 personer, och åess tillverkningsvärde har uppgått till 1,224,471 riksdaler. Fraån Trelleborg till Göteborg. Natten emellan den 1 och 2 deniues, då en orkanlik storm rasade, dref jakten Josephina, förd af skepparen 9. J. Johansson, hemma i Frölunda och stadd på resa från Trelleborg till Göteborg med last af korn, rapa och linfrö, i land en half mil norr om Morups fyr. Jakten blef införd den 14 gistlidne januari af hjelp från land till den så kallade Käggerhamnen,, hvarest han allt sedan varit nödsakad qvarligza för is; men under den orkan, som blåste, och genom påtryckning af drifis från sjön, dref jakten slutligen emot land och fylldes med vatten samt blifver troligen vrak. — Bazaren till förmån för de nödlidande i Qstpreussemn inbringade sista aftonen i inträdesafgilter och för sålda föremål 11,000 thaler, och under de sex dagar den påstod tillsammans 50,000 thaler. De osålda sakerna till ett värde af nära 20,000 thaler, komma att bortlottas. Tfter siutad försäljning blefvo samtliga herrar och damer, hvilka ledt densamma, på aftonen den 1 i en af de angränsande salarna mottagna af drottningen, som höll ett tal till de församlade, hvari hon förklarade