stryk och svält. Isynnerhet en gosse om nio
års ålder kunde hon icke fördraga, utan slog
honom tills han dog. Egentliga misshandlingen
med gossen började förliden juldag och fortsat-
tes i flera omgångar till nyårsdagen då det
stackars barnet dog, och då den blifvande styf-
modren blef häktad. Den 24 dennes hölls sista
rättegångsförhöret med henne inför Medelstads
häradsrätt, och, efter hvad min sagesman säger,
kunde man icke nog rysa öfver den barbariska
behandling barnen och isynnerhet den ihjel-
slagne gossen undergått. Under den starka köl-
den vid jultiden ställde hon barnen (jag tror de
voro fyra) i förstugan, der de fingo stå till dess
de voro alldeles förfrusna, och när de sedan
fingo komma in i värmen, kunde de icke stödja
sig på sina ben, utan föllo omkull.
Den ihjelslagne gossen har hon behandlat
omenskligt. När hon slog, satte hon gossens
hufvud emellan sina knän, och då hon hade
slagit sönder några större björkris, tvang hon
gossens äldre syster att gå efter andra, och då
äfven dessa voro sönderslagna, tog hon ett ved-
träd. När hon hade slagit så att hon var trött,
hvilade hon, och efter en elier ett par timmar
fortsatte hon samma rysliga behandling. Då
nu den stackars gossen efter en dylik behand-
ling icke kunde skrika, ropa eller röra sig, ka-
stade hoh honom vid kakelugnen, der han fick
ligga, gick sedan ut och stängde dörrarne. Det
arma barnet, som besynnerligt nog ännu kunde
lefva, fick icko så mycket som en Jroppa vat-
ten. Vid kakelugnen stod rå lutad fisk i ett
träkärl och gossen som var både hungrig och
törstig drack af detta vatten och åt af den
råa fisken. När nu qvinnan fick se, att barnet
hade ätit och druckit af fisken och vattnet,
hvaruti fisken låg, började hon ånyo att miss-
handla och slå det, och fortgick sålunda miss-
handlingen till nyårsdagen, då den arme gossen
var död. Vid obduktionen vägde gossens kropp
blott 36 skålp. och var utom den yttre miss-
handlingen äfven svält orsak till gossens död.
I magen fanns endast litet hvitt slem och några
äpplebitar. Pigan, som icke kunde neka utan
bekände, blef dömd till 8 års straffarbete. Då
domaren frågade den blifvande äkta mannen,
barnets fader, om han ville, när hon efter de
8 årens förlopp blef fri, taga henne till hustru,
svarade han: Huru skulle jag kunna taga henne
till hustru, som så behandlat mina barn.
Övanliga brunnsgäster. Från egen-
domen lolmen, belägen i Fägreds församling i
Westergötland och tillhörig possessionaten Tro-
selius, berättas följande i G.-P.: Såsom en re-
servoir för en tillämnad vattenledning till ladu-
gården hade å gården blifvit gräfd en större
brunn och till förekommande af olyckshändelse
hade brunnen blifvit försedd med ett provisio-
nelt trätak. En gång i förra veckan då krea-
turen efter att ha blifvit vattuade åter skulle
drifvas in i ladugården, ett arb2te om hvars
utförande en stor vallhund hade sig ålagdt att
draga försorg, råkade ett tio-tal oxar att sepa-
rera sig från sina stallbröder och, öfverlem-
nade så åt sig sjelfva, bar det ej bättre till än
att de hedervärda fyrfotingarne skockade sig
tillsammans just å det omnämnda bruuns-taket.
Men detta var ej konstrueradt för en dylik
börda och följden blef också den, att det bar
ned i brunnen med hela det behornade säll-
skapet. Nu blef det en hornalåt utaf som hör-
des vida omkring och förde en massa folk till
stället. Att åter få upp de fallna varelserna
var ingen lätt sak, men lyckades dock efter
stora ansträngningar, men en af de tio hade
med lifvet fått plikta för sin delaktigheti denna
oxmenuett.
Öfversvämningar. I Öresunds-Posten
läses: I lördags eftermiddag gick Lagaåu vid
Laholm ända högt upp på liden; vid gartvaren
Thelins hus stod det ända upp vid takskägget, och
borgmästaren, som bor näset intill, måste flytta un-
dan. Det stora gBåxverket vid staden blef illa åt-
gånget. Ej bättre gick det i Halmstad: den nya
bron vid Wallbergska fabriken upprefs, liksom ock
en aunen bro i närbeten; 7 fartyg och flera båtar
kastades upp på land, at hvilka ett landade midt-
för borgmästarens bostad, och stora isstycken lågo
kriogströdda på gatorna. Aftven Rönneå har åter-
igen gått öfver sina bräddar och förorsakat skador
såväl å spanmålsmagasinerna i Engelholm som å
Klippan, hvarom vi dock ännu sakna närmare uc-
der; ättelser.
Weallbergska väfveriet vid Halmstad
för tillverkniog af hel- och halfylleväfnader har
uader förra året sysselsatt omkring 500 personer,
och åess tillverkningsvärde har uppgått till 1,224,471
riksdaler.
Fraån Trelleborg till Göteborg.
Natten emellan den 1 och 2 deniues, då en orkan-
lik storm rasade, dref jakten Josephina, förd af
skepparen 9. J. Johansson, hemma i Frölunda och
stadd på resa från Trelleborg till Göteborg med
last af korn, rapa och linfrö, i land en half mil
norr om Morups fyr. Jakten blef införd den 14
gistlidne januari af hjelp från land till den så kal-
lade Käggerhamnen,, hvarest han allt sedan varit
nödsakad qvarligza för is; men under den orkan,
som blåste, och genom påtryckning af drifis från
sjön, dref jakten slutligen emot land och fylldes
med vatten samt blifver troligen vrak.
—
Bazaren till förmån för de nöd-
lidande i Qstpreussemn inbringade sista
aftonen i inträdesafgilter och för sålda före-
mål 11,000 thaler, och under de sex dagar den
påstod tillsammans 50,000 thaler. De osålda
sakerna till ett värde af nära 20,000 thaler,
komma att bortlottas. Tfter siutad försäljning
blefvo samtliga herrar och damer, hvilka ledt
densamma, på aftonen den 1 i en af de angrän-
sande salarna mottagna af drottningen, som höll
ett tal till de församlade, hvari hon förklarade