Abe. ej
Hera ljus öfver den franska
expeditionen till NIlexiko.
För några dagar sedan har i Tyskland
utkommit en bok, som redan der väckt stort
ippseende och kommer att göra det ännu
nera i Frankrike, så vidt den får införas
dit, hvilket dock knapt är troligt. Det är
sn samling autentika upplysningar angå-
nde de sednaste händelserna i Mexiko, på
raml. kejsar Maximilians befallning bear-
yetade efter officiella handlingar, af Wil-
relm von Montlong, major i mexikanska
oeneralstaben. Denna bok utgör en den
srymmaste anklagelseskrift, såväl mot kejsar
Napoleon som mot den franska invasionens
ledare, marskalk Bazaine. Den sistnämnde
synes på en gång ha varit en hänsynslös
och blodtörstig barbar och en förrädare mot
såväl Maximilian som Napoleon. Det oak-
tadt har han, efter återkomsten till Frank-
rike, blifvit utnämnd till generalbefälhaf-
vare i ett af de stora militärdistrikterna,
efter marskalk Bosquet. Kejsar Napoleon
har väl funnit hans grymhet och hänsyns-
löshet vara ovärderliga förtjenster: en så-
dan man som Bazaine skall icke tveka
att skjuta franska städer i brand när det
gäller att försvara det kejserliga husev mot
fransmän. Men vi gå att meddela några
utdrag ur boken.
Förräderiet, eller, i mildare ordalag, be-
drägeriet bärjade redan vid kejsardömets
tillkomst, och båda kejsarne, Napoleon och
Maximilian, måtte först då det var försent
hafva erfarit, huruledes den allmänna röst-
rätten handhades i Mexiko. Se här ett
prof på, huru det tillgick vid kejsarvalet:
(General Jeauningros lät kalla till sig de an-
seddaste män i Monterey och tilltalade dem
i följande ordalag: Fransmännens kejsare,
som städse varit mån om alla olyckliga
folks välfärd, har i edert eget intresse be-
slutat, att omskapa den mexikanska repu-
bliken till ett rikt och blomstrande kejsar-
rike, och han har åt eder till kejsare ut-
sett en af Europas Jliberalaste och mest
upplysta furstar, erkehertig Maximilian af
Östårike. Men Napoleon vill att Maximi-
lian skall utkoras till kejsare genom en all-
män folkomröstning. Jag har derför kallat
hit eder, för att mottaga edra röster. Då
general Jeauningros hade slutat detta tal,
som i nästan samma ordalag upprepades i
alla städer, gilk han med hotande min
några steg fram emot de närvarande med
orden: Icke sannt, mina herrar, ni anta-
ger den furste, som kejsar Napoleon sän-
der eder? De tillfrågade, uppskrämde ge-
nom närvaron af de bakom generalen poste-
rade soldaterna, svara Ja!, hvarefter Jeau-
ningros ställde följande ord till den gene-
ralstabs-officer, som uppsamlade omröst-
ningsprotokollerna: Anteckna, min herre,
att denna stad enhälligt röstat för kejsar-
dömet, och låt dessa herrar genast under-
teckna protokollet! Men då i San Luis
Potosi de förnämste borgarne vid en dylik
omröstning vägrade att afgifva sina röster, lät
nämnde general genast kasta dem i fängelse
och qvarhöll dem der i 36 timmar, utan att
låta gifva dem ringaste föda, ända till dess
de motspänstige, blefne spaka genom hun-
gern, röstade efter befallning, hvarefter de
äter försattes i frihet. Ännu mera upply-
sande är dock det sätt, på hvilket frans:
männen uppförde sig inför fienden; i be-
rättelsen om Matamoros fall, anmärker ut
vifvaren: Äfven här, liksom i så månge
andra fäktningar, lemnades de tappre öster
rikarne af fransmiinnen på det ömkligaste
sätt i sticket och uppoftfrades.— Det är na
turligt att man dock icke får alltför blind:
sätta tro till dylika uppgifter.
Den afdelning, som handlar om marskall