Abe. ej Hera ljus öfver den franska expeditionen till NIlexiko. För några dagar sedan har i Tyskland utkommit en bok, som redan der väckt stort ippseende och kommer att göra det ännu nera i Frankrike, så vidt den får införas dit, hvilket dock knapt är troligt. Det är sn samling autentika upplysningar angånde de sednaste händelserna i Mexiko, på raml. kejsar Maximilians befallning bearyetade efter officiella handlingar, af Wilrelm von Montlong, major i mexikanska oeneralstaben. Denna bok utgör en den srymmaste anklagelseskrift, såväl mot kejsar Napoleon som mot den franska invasionens ledare, marskalk Bazaine. Den sistnämnde synes på en gång ha varit en hänsynslös och blodtörstig barbar och en förrädare mot såväl Maximilian som Napoleon. Det oaktadt har han, efter återkomsten till Frankrike, blifvit utnämnd till generalbefälhafvare i ett af de stora militärdistrikterna, efter marskalk Bosquet. Kejsar Napoleon har väl funnit hans grymhet och hänsynslöshet vara ovärderliga förtjenster: en sådan man som Bazaine skall icke tveka att skjuta franska städer i brand när det gäller att försvara det kejserliga husev mot fransmän. Men vi gå att meddela några utdrag ur boken. Förräderiet, eller, i mildare ordalag, bedrägeriet bärjade redan vid kejsardömets tillkomst, och båda kejsarne, Napoleon och Maximilian, måtte först då det var försent hafva erfarit, huruledes den allmänna rösträtten handhades i Mexiko. Se här ett prof på, huru det tillgick vid kejsarvalet: (General Jeauningros lät kalla till sig de anseddaste män i Monterey och tilltalade dem i följande ordalag: Fransmännens kejsare, som städse varit mån om alla olyckliga folks välfärd, har i edert eget intresse beslutat, att omskapa den mexikanska republiken till ett rikt och blomstrande kejsarrike, och han har åt eder till kejsare utsett en af Europas Jliberalaste och mest upplysta furstar, erkehertig Maximilian af Östårike. Men Napoleon vill att Maximilian skall utkoras till kejsare genom en allmän folkomröstning. Jag har derför kallat hit eder, för att mottaga edra röster. Då general Jeauningros hade slutat detta tal, som i nästan samma ordalag upprepades i alla städer, gilk han med hotande min några steg fram emot de närvarande med orden: Icke sannt, mina herrar, ni antager den furste, som kejsar Napoleon sänder eder? De tillfrågade, uppskrämde genom närvaron af de bakom generalen posterade soldaterna, svara Ja!, hvarefter Jeauningros ställde följande ord till den generalstabs-officer, som uppsamlade omröstningsprotokollerna: Anteckna, min herre, att denna stad enhälligt röstat för kejsardömet, och låt dessa herrar genast underteckna protokollet! Men då i San Luis Potosi de förnämste borgarne vid en dylik omröstning vägrade att afgifva sina röster, lät nämnde general genast kasta dem i fängelse och qvarhöll dem der i 36 timmar, utan att låta gifva dem ringaste föda, ända till dess de motspänstige, blefne spaka genom hungern, röstade efter befallning, hvarefter de äter försattes i frihet. Ännu mera upplysande är dock det sätt, på hvilket frans: männen uppförde sig inför fienden; i berättelsen om Matamoros fall, anmärker ut vifvaren: Äfven här, liksom i så månge andra fäktningar, lemnades de tappre öster rikarne af fransmiinnen på det ömkligaste sätt i sticket och uppoftfrades.— Det är na turligt att man dock icke får alltför blind: sätta tro till dylika uppgifter. Den afdelning, som handlar om marskall