vilka hemsändas från de körrespondenter, som följa den abyssiniska expeditionen. in armt behöfver alltid någonting — ropar olltid Gif hit! Gif hit! och den blir aldrig mätt. Vi hafva nu fått oss ett krig på halsen Abyssinien och vi måste föra det till ett så sodt slut, som möjligt. Det har lyckligt och väl underställts folkets, det vill säga parlamentets, bepröfvande, och saken är klar, dock med det tillägg, att då de dertill beviljade två millionerna äro förbrukade, skall man begära af oss lite? tillt och ytterligare lite tillf, kanske under loppet af ett tiotal af år till dess något annat småkrig uppstår, derför att någon vederbörande har gömt och glömt något annat bref från någon annan svart och grym potentat. (Egentliga anledningen till kriget mot kejsar Theodor anses nemligen vaka den, att utrikes kabinettet i England försummat att besvara ett bref från honom gill drottning Victoria, i förtreten öfver hvilken ohöflighet kejsar Theodor tog engelska konsuln till fånga.) Det berättas att England en gång blef inveckladt i ett långt och blodigt krig derför att ett hoffruntimmer (hertiginnan af Malborough) slog en kopp th på drottning Annas sidenklädning; och att Frankrike plötsligt blef inkastadt i ett för menniskolif och penningar lika förstörande krig derför att vissa fönster i palatset i Versailles icke voro den kunglige vällustingen Ludvig XIV till behag. Då historien om ett par århundraden förtäljer om drottning Victorias krig, skall brefvet från kejsar Theodor, som aldrig blef besvaradt, af det enkla skäl att det aldrig kom adressaten tillhanda, utgöra ett annat exempel på, huruledes småsaker kunna framkalla stora verkningar. Då en engelsman går ut för att handla, vill han gerna ha valuta för sina pengar. Armen är ett undantag från denna regel: till den gifva vi ut en rdr och få endast för ett öres värde i utbyte. Som det fanns flera vägar till Abyssinien, är det nåturligt att krigsförvaltningen valde den, som erbjöd de minsta möjliga fördelarna: en långsluttande strand, så att transportfartygen måste ankra på närmare en mils afstånd från land, en sandöken, der ieke något vatten fanns att tillgå. Tillfödet från omkring 80 brunnar, belägna på bädden af en flod, som man antog vara en året om rinnande ström uppgår endast till några få hundratal kannor om dagen — en qvantitet, knappast tillräcklig att dermed släcka törsten hos 2000 man. Hufvudsakliga vattenbehofvet måste hämtas från kondensorerna ombord på ångfartygen i hamnen. Och liksom för att ännu påtagligare lägga i dagen det lands natur, dit man hastigt och lustigt inkastat en arm6, har man från Bombay reqvirerat omkring 2 sv. mil vattenledningsrör för att kunna tillföra lägret vid Zoula dess behof af vatten. Det är lyckligt att vi hafva endast med ociviliserade fiender att göra, ty annars skulle den armås öde, hvars tillgång på vatten är beroende af en sjö eller en flod på 17 engelska mils afstånd, icke länge vara tvifvel underkastadt. Under den tid, som åtgår för att skaffa dit och lägga ned vattenledningsrör, borde fångarna längesedan vara i våra händer och kriget slutadt — om alla anordningar icke hade tycke af att vara en på förhand uppgjord plan till någonting mera, än en tillfällig ockupation. De sjutton milen jernrör kosta icke så mycket i inköp, men när de blifva nedlagda och vattnet rinner in i reservoiren vid lägret, skulle vi gerna vilja veta, hvad hvarje kanna deraf då kostar den britiske skattebetalaren. Vi missunna icke soldaterna deras vatten, icke ens om hvarie halfstop skulle kosta en guin6, men vi måste begagna oss af vår rättighet att uttala klander mot dem, hvilkas okunnighet och felaktiga anordningar så klarligen hafva blifvit lagda i dagen. Vi hysa det bästa förtroende till armåns förmåga att slåss — både dess soldaters och dess officerares; det vore väl om vi lika väl kunde förlita oss på vår krigsministers och andre, närmare oss varande, personers förmåga att sköta intendenturen. Under det att hela församlingar i London äro nästan döende af brist på föda, är det en grym ironi att läsa om slöseriet på Zoulas sandiga slätter. De penningar, hvilka der strös ut med fulla händer, skulle vara tillräcklige för att under ett helt år låta hela östra London lefva i öfverflöd. De mulåsnor och hästar, hvilka hafva dött på denna ohelsosamma strand, hafva redan kostat oss 40,000 pd. sterl. (720,000 rdr). Ett regemente ensamt förlorade 180 hästar, och likväl tänkte ingen på att förlägga det i en sundare trakt. Men allt det der är småsaker i jemförelse med utgifterna för transporterna till och från lägret, hvilka beräknas uppgå till !4 million pd. sterl. i månaden, hvilket gör 3 milHioner pd. sterl. (54 millioner rdr) om året. Endast denna ntgiftspost skall sluka hela vår extra bevillning. Det är dock en något dryg summa att betala i postpengar för kejsar Theodors bref Ern nn mr el ÅS RA LL Vg AN