Grefve Erie Sparre och
Pressen.
Lands ortstidningarne äro icke mildare än
Stockholmstidningarne för hr grefvens opar-
iamentariska uppförande i första kammaren.
He här ett prof. Det är hemtadt ur en korre-
spondens från Stockholm till Göteborgs-
Posten:
Långt förr än ni mottager detta bref ha
detaljerade underrättelser ingått om grefve Eric
Sparres debut i första kammaren såsom den
rasande Roland. Omdömena utfalla naturligt-
vis mycket olika beträffande både rolen som
refven öfvertog och sättet hvarpå han återgaf
en. Men derom äro dock alla ense, att man
inom hela riksdagen och äfven utom densamma
förgäfves söker hans make. Men som intet nytt
sker under solen, så kan den ädle grefven icke
heller berömma sig af att vara den förste represen-
tant som ifrån sin plats angripit tidningspressen.
Excellensen grefve Mörner, som också var en
mycket ondsint man, men excellens äfven i
sin vrede, knöt en gång handen mot dessa tid-
ningsskrifvare, som sutto uppe på riddarhus-
läktaren; men det är längesedan och grefve
Mörner var i alla afseenden en gentleman. Man
har ifrågasatt om grefve Sparre vid det ofvan
antydda tillfället var, hvad man i dagligt tal
kallar rätt snäll, d. v. s. vid sina sinnens fulla
bruk, men det var han verkligen, ehuru han
obestridligen var topp rasande och följaktligen
icke egentligen hade reda på hvad han sade.
Vid dylika tillfällen är han otillräknelig, och
från sådan synpunkt betraktar troligen både
talmannen och kammaren grefve Eriks beteende,
ty annars borde väl 52 8 R. O. tillämpas, hvil-
ken stadgar: Ingen (ledamot) må tillåta sig
personligen förolämpande uttryck; sker det, eger
kammaren pröfva huruvida den ledamot, som
sålunda sig förgått, må af talmannen erhålla
tjenlig föreställning och varning. Emellertid
har första kammarens åhörareläktare sedan den
stora katastrofen inträffade blifvit mera besökt,
och alla resande äro angelägna att få se, men
ändå heldre höra den hetsige grefven.
Till slut förmenar korrespondenten att
landtmannapartiet efter detta icke skall vilja
hålla grefve Eric Sparre qvar på sin minister-
lista, och att hvarken grefve Henning Hamilton
eller hr Key skulle vilja hafva honom till
sällskap i den minister, som den sednare
skall bilda när tiden varder fullbordad.