ord om heder 0. s. v. när det gäller att förleda
en flicka till afsteg från den smala väg, hvarå
hon — tack vare en förvänd verldsåskådring,
som funnit sitt uttryck i samhällslagar, kon-
venansreglor m. m. — är dömd att vandra.
Gontran har icke uppfattat förbundets id6
eller, med andra ord, han är icke genomträngd
af dess anda; se der det onda.
Men hurudan han nu än må vara, min käre
öfverste, måste jag väl begagna mig utaf ho-
nom. Så mycken försigtighet måste jag likväl
iakttaga, att jag icke låter honom ana det mål,
för hvilket han verkar, förrän detta mål är
vunnet. Då tror jag icke att jag skall behöfvra
frukta för hans svaga karakter.
Hvad jag förutsett har inträffat: Gontran är
älskad af min kusin, fröken de Pons. Han har
sammanträffat med henne nattetid samt räddat
henne från — jag vet icke hvilken fara, och
detta har bidragit till att göra henne smått kär
i honom.
Emellertid är det ännu icke så farligt med
hennes hjertsjukdom. Margareta är en qvinna
med hufvud, och hos henne herrskar derföre
förståndet öfver känslorna. Hon är ärelysten i
högsta grad, och hon har föresatt sig att blifva
markisinna de Flars-Montgory. Om jag egt
trehundratusen franes i ränta och hade varit
ambassadör, skulle hon likaledes gått in på att
gifta sig med mig, utan att älska mig mera än
hon älskar markisen, och utan att derföre afstå
från sin kärlek till Gontran och den glädje,
denna kan skänka henne.
Margareta är en klok flicka. Hennes kärlek,
ännu i sin början men ständigt tillväxande, kan
icke egentligen sägas våra delad. Gontran är
i fråga om kärlek likasom i afseende på allt
annat, obeslutsam. Margareta behagar honom,
han blef straxt allvarsamt betagen i henne;
men knappt hade jag underrättat honom om