ord om heder 0. s. v. när det gäller att förleda en flicka till afsteg från den smala väg, hvarå hon — tack vare en förvänd verldsåskådring, som funnit sitt uttryck i samhällslagar, konvenansreglor m. m. — är dömd att vandra. Gontran har icke uppfattat förbundets id6 eller, med andra ord, han är icke genomträngd af dess anda; se der det onda. Men hurudan han nu än må vara, min käre öfverste, måste jag väl begagna mig utaf honom. Så mycken försigtighet måste jag likväl iakttaga, att jag icke låter honom ana det mål, för hvilket han verkar, förrän detta mål är vunnet. Då tror jag icke att jag skall behöfvra frukta för hans svaga karakter. Hvad jag förutsett har inträffat: Gontran är älskad af min kusin, fröken de Pons. Han har sammanträffat med henne nattetid samt räddat henne från — jag vet icke hvilken fara, och detta har bidragit till att göra henne smått kär i honom. Emellertid är det ännu icke så farligt med hennes hjertsjukdom. Margareta är en qvinna med hufvud, och hos henne herrskar derföre förståndet öfver känslorna. Hon är ärelysten i högsta grad, och hon har föresatt sig att blifva markisinna de Flars-Montgory. Om jag egt trehundratusen franes i ränta och hade varit ambassadör, skulle hon likaledes gått in på att gifta sig med mig, utan att älska mig mera än hon älskar markisen, och utan att derföre afstå från sin kärlek till Gontran och den glädje, denna kan skänka henne. Margareta är en klok flicka. Hennes kärlek, ännu i sin början men ständigt tillväxande, kan icke egentligen sägas våra delad. Gontran är i fråga om kärlek likasom i afseende på allt annat, obeslutsam. Margareta behagar honom, han blef straxt allvarsamt betagen i henne; men knappt hade jag underrättat honom om