den slutsatsen att en qvinna först sedan hon
inträdt i det äkta ståndet kan bli riktigt lyck-
lig. Men likasom alla fruntimmer; som ännu
icke fattat tyeke för någon man, hade hon
stora fordringar på denne okände, hvilkens namn
hon en gång skulle komma att bära.
Fröken de Pons tyckte sig icke kunna taga
till sin make någon annan än en person, som
med ädel börd och en hög samhällsställning
förenade en stor rikedom; oeh om hennes far
ieke afslagit chevalier dAstis frieri, skulle hon
sjelf bestämdt ha gjort det.
Vissa unga flickor drömma under sin utveck-
lingsperiod en ljuflig dröm: de föreställa sig
vara älskade af en ung och vacker man, med
charmynta mustascher, en liten nätt värja vid
sidan och ett lifligt lynne samt — fattig eller
rik, det gör detsamma.
Andra — och till deras antal hörde Marga-
reta — ha helt olika tankar och förhoppnin-
gar. Ung eller gammal, vacker eller ful, det
kan gå på ett ut; men en stor förmögenhet
skall mannen hafva, ett klingande namn, myc-
ket anseende och ett gammalt hotell vid någon
aristokratisk gata samt vapenprydda vagnar.
Margareta hade aldrig sammanträffat med
någon man, som kommit hennes hjerta att klappa
hårdare än vanligt. Hon hyste ett visst förakt
för de unga glopar, som likt fjärilar fladdrade
omkring henne i de Parisiska salongerna, och
för hvilka hon ansåg sin kusin ehevaliern vara
en fullkomlig typ.
Margareta önskade blifva förenad med en af
dessa kraftiga män, för hvilkas vilja allt böjer
sig, och hvilkas styrka och makt man beundrar.
Det var hennes ärelystnad att i sin tur kunna
vinna välde öfver en sådan man, kufva hans
jernvilja och beherrska honom genom ett le-
ende eller en blick.
Hittills hade fröken de Pons icke funnit det