den slutsatsen att en qvinna först sedan hon inträdt i det äkta ståndet kan bli riktigt lycklig. Men likasom alla fruntimmer; som ännu icke fattat tyeke för någon man, hade hon stora fordringar på denne okände, hvilkens namn hon en gång skulle komma att bära. Fröken de Pons tyckte sig icke kunna taga till sin make någon annan än en person, som med ädel börd och en hög samhällsställning förenade en stor rikedom; oeh om hennes far ieke afslagit chevalier dAstis frieri, skulle hon sjelf bestämdt ha gjort det. Vissa unga flickor drömma under sin utvecklingsperiod en ljuflig dröm: de föreställa sig vara älskade af en ung och vacker man, med charmynta mustascher, en liten nätt värja vid sidan och ett lifligt lynne samt — fattig eller rik, det gör detsamma. Andra — och till deras antal hörde Margareta — ha helt olika tankar och förhoppningar. Ung eller gammal, vacker eller ful, det kan gå på ett ut; men en stor förmögenhet skall mannen hafva, ett klingande namn, mycket anseende och ett gammalt hotell vid någon aristokratisk gata samt vapenprydda vagnar. Margareta hade aldrig sammanträffat med någon man, som kommit hennes hjerta att klappa hårdare än vanligt. Hon hyste ett visst förakt för de unga glopar, som likt fjärilar fladdrade omkring henne i de Parisiska salongerna, och för hvilka hon ansåg sin kusin ehevaliern vara en fullkomlig typ. Margareta önskade blifva förenad med en af dessa kraftiga män, för hvilkas vilja allt böjer sig, och hvilkas styrka och makt man beundrar. Det var hennes ärelystnad att i sin tur kunna vinna välde öfver en sådan man, kufva hans jernvilja och beherrska honom genom ett leende eller en blick. Hittills hade fröken de Pons icke funnit det