Herr de Flars-Maontgory befann sig i Niver-
nais, när han erhöll besök af öfverste Leon.
Markisen väntade otåligt underrättelser från sin
fosterson Emmanuel Chalambel.
Hvaraf härrörde denna nästan faderliga till-
pifvenhet, som han hyste för den unge advo-
katen, och huru kom det sig att han, med sina
aristokratiska tänkesätt, hade uppgjort testa-
mento till förmån för en ofrälse person och så-
ledes beröfvat den yngre grenen af sin ätt en
förmögenhet, som eljest skulle ha tillfallit den-
samma? Detta var något som ingen kunde säga.
Emanuel var af ganska låg börd; men hans
far, sade man, hade gjort markisen en vigtig
tjenst under revolutionen. Några elaka tungor
påstodo att markisen hade stått på mycket in-
tim fot med fru Chalambel, modren, som skulle
ha varit ett särdeles vackert fruntimmer, och
hans tillgifvenhet för sonen var alltså, menade
man, helt naturlig. Men emellertid voro alla
dessa rykten mer eller mindre obestämda och
det enda man med säkerhet visste var att mar-
kisens hela förmögenhet, med undantag af Mont-
gory, ätten Flars stamgods, en dag skulle kom-
ma att egas af Emmanuel, såvida icke någon
oförutsedd händelse inträffade, hvaraf ändring i
testamentet blefve en följd.
Den unge advokaten qvarhölls i hufvudsta-
den dels af dess vexlande nöjen, dels äfven af
begär att snart vinna ännu större rykte för
skicklighet än han redan förvärfvat sig. Der-
för kom han sällan, alltför sällan, på besök till
sin välgörare, hvilken eljest väl behöfde upp-
muntras, och som, då hans skyddsling var borta,
alltid lefde i en viss oro och med längtan af-
vaktade hvarje post, för att få bref ifrån honom.
Herr de Montgory var en ståtlig gubbe, sex-
tiofem år gammal. Men hans drag voro ännu
vackra, och det nobla uttrycket i hans an-
sigte vittnade ganska tydligt om att ban till-