Riksdags-Nyheter. I Första kammaren föranledde hr Hasselrots motion om dödsstraffets afskaffande justitiestatsministern att i lördags yttra sig för bibehållandet af detta straff. Hr De Geer ville icke fördjupa sig i någon vidlyftigare undersökning af de skäl, som anföras mot dödsstraffet, men då man bland dem anförde, att samhället ieke egde rätt att fråntaga en menniska lifvet, som vore en gåtva af Gud, skulle samma skäl äfven kunna anföras mot samhällets rätt att beröfva en menniska friheten. I Danmark och Belgien, hvilkas strafflagar voro af färskt datum, hade man också ansett sig böra bibehålla dödsstraffet såsom ovilkorlig påföljd för vissa brott, under det att hos oss stadgandet om dödsstraff är alternatift. I Portugal hade man visserligen afskaffat dödsstraffet, men der lär också icke något mord förekommit på tio år, och när sederna i Sverge blefve så milda, kunde det ock blifva skäl att hos oss rätta lagens stadganden derefter. Dödsstraffet måste anses såsom ett nödvärn för samhället, och för vissa brottslingar, som genomlöpt hela den öfriga straffskalan, torde detta straff vara det enda, som verkar afskräckande. En tjuf, som stulit så många gånger, att första olofliga tillgrepp skulle ådraga honom lifstidsfängelse, skulle svårligen tveka att, om dödsstraffet vore afskaffadt, genom ett mord skydda sig för upptäckten af den stöld, som ensam skulle vara tillräcklig att för alltid beröfva honom friheten. Han kunde då ej få något värre straff, men om dödsstraffet qvarstode, torde han dock afskräckas från att begå ett mord för att dölja stölden. Tal. åberopade slutligen Napoleon den förstes bekanta ord: Ädelmod mot brottet är omensklighet mot samhället. Hr Jöns Pälvrsons i Andra kammaren väckta motion om nedsättning i anslagen på första hufvudtiteln remitterades i tysthet till statsutskottet, hvaremot samme motionärs förslag om nedsättning i resekostnadsersättningen till Andra kammarens ledamöter föranledde någon diskussion. Hr Ridderstad ansåg, att folkets ombud, innan de yrkade nedsättning i de anslag eller