Rätteg.- och polisnyheter.
POLISEN.
Det unga tjufbandet. I går öfverlem-
nades från polisen till rådhusrättens 3:dje afdel-
ning en promemoria å ej mindre än 53 nyupp-
täckte stölder, begångne af det unga tjufband,
med hvilket ransakning under någon tid hållits
å nämnda afdelning. Förut äro 140 stölder af
sarama trupp kända.
En gammal poliskund. I polisdom-
stolen åtalades för någon tid sedan en åkare
vid namn A. Nilsson, Löparenisse kallad, för
det han till körning begagnat ett med sår be-
häftadt hästkreatur.
Nilsson, hvilken påstått att han sålt hä-
sten till annan person, dömdes detta oaktadt
i går, enär det af honom åberopade vittnet haft
sväfvande oeh hvarandra motsägande yttranden
rörande nämnde köp, att, såsom egare till hä-
sten, böta: för djurplågeri 50 rdr samt för oskick-
ligt beteende inför rätta (Nilsson har nemligen
under de med honom hållne förhör uppträdt på
ett synnerligen oförskämdt sätt) böta 30 rdr;
för uraktlåten inställelse en dag 2 rdr 50 öre,
samt slutligen att till 3 afhörde vittnen utgifva
tillsammans Y rdr 50 öre.
Priset på polissonger. Igår förekom
åter till handläggning målet emellan skräddare-
gesällen Svensson och tullvaktmästaren Sjöström,
angående å ömse sidor yrkadt ansvar för öf-
vervåld.
Domaren. Ropa in vittnena! (sedan desse,
6. till antalet, fått aflägga eden, till det första):
Nå, hvad vet Eklund om den här saken? -
Eklund. Ja, si det var i trettitvåan på Östra
Qvarngränd som det skedde. Beggevoro druckne.
Så började de med lek, som alltid skall vara;
sen kom Sjöström inunder, då blef han förtre-
tad, tog tag i skräddarns skägg, å skräddarn
i hans. Vid taget miste skräddarn ena hoper
skägg, åsså blef han stött i väggen; skräddarn
slogs för resten med, d. v. s. han försökte krafsa
ifrån sig så godt han kunde, slutligen boxades
di med hvarandra.
Svensson. Nej, nej, nej, nej! det där är stopp,
det där.
Domaren. Voro ni druckne, som vittnet säger?
Svensson. Inte jag; det harjag bevis på vakt-
kontoret om.
Domaren (till nästa vittne): Hvad har Holm-
ström att berätta?
Holmström. Jo, Sjöström tog Svensson om
lifvet, på lek. Under det där dividera di om
hvem som var starkast, å tvärt låg di i golfvet;
så högg di hvarann i skägget å refs. — Nog
låg det skägg på golfvet, men inte vet jag hvems
det var. Den ena knuffa för resten den ena
från den andra, å lika goa va di bägge.
Svensson. Såg inte vittnet att Sjöström för-
följde mig ett helt gathörn.
Domarer. Vill ni ange honom för våld å
gata också?
Svensson. Jaha, det förstås.
JHolmqvest. Nej vars, det är om bak :..d.v.
s. det skedde inte.
Sjöström. Jag påstår att Svensson är druc-
ken hvarenda dag.
Svensson. Nehej, men jag vill anmäla det,
att Sjöström var full vid tillfället.
De öfriga fyra vittnena hördes härefter, sedan
polisdomaren lyckats tysta munnen på parterne,
och kommo vittnena temligen sammanstämmande
öfverens om att: begge varit lika goda. Det
sist afhörda vittnet tog dessutom på sin ed att
Sjöströms polissonger förlorat i volym, sen han
sågen sist.
Efter det parterne yrkat ansvar å hvarandra,
och sedan Sjöström underrättat domstolen att
han skulle gå till rådhusrätten, afkunnades
utslag i målet, enligt hvilket Sjöström och Svens-
son dömdes att för våld mot person å krog böta,
den förre 15 rdr och den sednare 10 rdr, samt
ersätta tvenne af de afhörde vittnena, hvilka
fordrat ersättning, med tillsammans 3 rdr.
Se NTE rg ANDE mr on EM GNT LAS BR ARE AN tr MAAS