Rätteg.och polisnyheter. POLISEN. Det unga tjufbandet. I går öfverlemnades från polisen till rådhusrättens 3:dje afdelning en promemoria å ej mindre än 53 nyupptäckte stölder, begångne af det unga tjufband, med hvilket ransakning under någon tid hållits å nämnda afdelning. Förut äro 140 stölder af sarama trupp kända. En gammal poliskund. I polisdomstolen åtalades för någon tid sedan en åkare vid namn A. Nilsson, Löparenisse kallad, för det han till körning begagnat ett med sår behäftadt hästkreatur. Nilsson, hvilken påstått att han sålt hästen till annan person, dömdes detta oaktadt i går, enär det af honom åberopade vittnet haft sväfvande oeh hvarandra motsägande yttranden rörande nämnde köp, att, såsom egare till hästen, böta: för djurplågeri 50 rdr samt för oskickligt beteende inför rätta (Nilsson har nemligen under de med honom hållne förhör uppträdt på ett synnerligen oförskämdt sätt) böta 30 rdr; för uraktlåten inställelse en dag 2 rdr 50 öre, samt slutligen att till 3 afhörde vittnen utgifva tillsammans Y rdr 50 öre. Priset på polissonger. Igår förekom åter till handläggning målet emellan skräddaregesällen Svensson och tullvaktmästaren Sjöström, angående å ömse sidor yrkadt ansvar för öfvervåld. Domaren. Ropa in vittnena! (sedan desse, 6. till antalet, fått aflägga eden, till det första): Nå, hvad vet Eklund om den här saken? Eklund. Ja, si det var i trettitvåan på Östra Qvarngränd som det skedde. Beggevoro druckne. Så började de med lek, som alltid skall vara; sen kom Sjöström inunder, då blef han förtretad, tog tag i skräddarns skägg, å skräddarn i hans. Vid taget miste skräddarn ena hoper skägg, åsså blef han stött i väggen; skräddarn slogs för resten med, d. v. s. han försökte krafsa ifrån sig så godt han kunde, slutligen boxades di med hvarandra. Svensson. Nej, nej, nej, nej! det där är stopp, det där. Domaren. Voro ni druckne, som vittnet säger? Svensson. Inte jag; det harjag bevis på vaktkontoret om. Domaren (till nästa vittne): Hvad har Holmström att berätta? Holmström. Jo, Sjöström tog Svensson om lifvet, på lek. Under det där dividera di om hvem som var starkast, å tvärt låg di i golfvet; så högg di hvarann i skägget å refs. — Nog låg det skägg på golfvet, men inte vet jag hvems det var. Den ena knuffa för resten den ena från den andra, å lika goa va di bägge. Svensson. Såg inte vittnet att Sjöström förföljde mig ett helt gathörn. Domarer. Vill ni ange honom för våld å gata också? Svensson. Jaha, det förstås. JHolmqvest. Nej vars, det är om bak :..d.v. s. det skedde inte. Sjöström. Jag påstår att Svensson är drucken hvarenda dag. Svensson. Nehej, men jag vill anmäla det, att Sjöström var full vid tillfället. De öfriga fyra vittnena hördes härefter, sedan polisdomaren lyckats tysta munnen på parterne, och kommo vittnena temligen sammanstämmande öfverens om att: begge varit lika goda. Det sist afhörda vittnet tog dessutom på sin ed att Sjöströms polissonger förlorat i volym, sen han sågen sist. Efter det parterne yrkat ansvar å hvarandra, och sedan Sjöström underrättat domstolen att han skulle gå till rådhusrätten, afkunnades utslag i målet, enligt hvilket Sjöström och Svensson dömdes att för våld mot person å krog böta, den förre 15 rdr och den sednare 10 rdr, samt ersätta tvenne af de afhörde vittnena, hvilka fordrat ersättning, med tillsammans 3 rdr. Se NTE rg ANDE mr on EM GNT LAS BR ARE AN tr MAAS