fullmäktige gjort ett godt val, enär den af dem
utsedde landstingsmannen blifvit af regeringen
anförtrodd att vara landstingets ordförande
(skratt); och han ogillade hr Bergströms tal
om Lunds stadsfullmäktiges beredvilliga hjelp-
samhet, hvari han ansåg ligga någon insinuation.
När talmannen frågade om öfverläggningen
ansåges slutad och vär nära att med klubban
stadfästa ett ja som Tar gifvet, hindrades af-
sigten af hr Bergströms, tilli tonen oåtergifliga:
nej, hr talman! hvarpå han fick ordet och förkla-
rade att om orden beredvilliga hjelpsamhet
icke behagat professor Agardh, så vore han vil-
lig att återtaga dem och hade ingenting emot
att i stället säga: Lunds stadsfullmäktiges bjelp-
samma beredvillighet. (Skratt.)
Bland 14 nya motioner, som väcktes, nämna
vi en
af hr Otterströw, om åtskilliga åtgärders vidta-
gande till förbättrande af folkskollärares löner;
af Jonas Andersson, om åtskilliga lättnader i
rustbållarnes skyldisheter;
af Per Nilsson från Örebro län, angående ändrin-
gar i fattigvårdsstadgan;
af hr Staaff, om anslag för beredande af arbets-
förtjenst åt behöfvande i de norra orterna; om in-
dragning af de justitierådsplatser, hvarmed Högsta
Domstolen för några år sedan tillökades; samt om
förtydligande rörande lagens stadgande om hvad
hos gåäldenär utmätas må, eller vid konkurs honom
fråntagaz, deri icke må ingå hvad gäldenären för
sin näring oundgängligen behöfvrer.
Riksdagens kansli. Såsom tjenstemän
derstädes äro antagne: till sekreterare vice
häradshöfdingen O. Silfversparre, till förestån-
dare för tryckert-expeditionen brottmålsnotarier
m. m. H. I. Arwidsson, till korrekturläsare k.
sekreterarne OC. P. Hagbergh och O. E. Pauli
samt hofrättsnotarien V. F. Winroth, till e-
gistrator kamreraren G. F. Löwenhielm, til
motläsare notarien i kammarrätten F. Möller,
e. 0. kammarskrifvaren H. Dahlberg och löjt-
nanten G. W. v. Hennigs, samt till kanskst
kammarförvandten C. O. Schultzberg.
HIDen kommunala rösträtten.
På grund af det allmänna, enskildt och offent-
ligt uttalade missnöjet med den nu gällande för-
fattningen rörande röstberäkningen vid afgöran-
det af kommunala angelägenheter, och hvarige-
nom denna fråga blifvit, så att säga, en af da-
gens mest brännande, var det att förutse att
den inom andra kammaren skulle bli föremål
för flera framställningar och lifliga debatter.
Redan i går förekom der ock en förpostfäktning,
föranledd af br John Ericsons af oss i går-
dagsnumret omnämnda motion om tillsättandet af
ett särskildt utskott, för att utreda frågan om den
kommunal rösträttensamtafgifva förslag till hehöf-
liga ändringar deri. Hr von Trow ville, innan
motionens öde afgjordes, lemna en utredning
af de orsaker, hvilka han ansåg hafva hufvud-
sakligen framkallat det nu rådande missnöjet.
Han trodde att saken helt enkelt skulle vara
afhjelpt, om man fråntoge bolag deras nu med-
gifna rösträtt. Och för att bevisa denna sin tro
med gerningar, sökte talaren förklara för kam-
maren alla de vådor, att icke säga olyckor,
hvilka skulle blifva en följd utaf medgifvandet
af allmän rösträtt eller antagandet af en tre-
eller flergradig röstskala. Hr Magnell gick ännu
längre i sin ifver att framhålla förträffligheten
af vår kommunalförfattnings stadgande om röst-
beräkning. Den lärde rektorn upplyste nemli-
gen kammarens ledamöter derom, att den säk-
raste gradmätaren på insigt uti och intresse för
allmänna angelägenheter vore dock förmögen-
heten, eller (han gjorde detta medgifvande) fö-
regående studier. (!)
Dessa åsigter bemöttes med värma och talang af
flera talare såsomfhrr Hierta, Leffler, Ola Jönsson,
Ridderstad, Siljeström och Jonas Andersson,
hvilken sednare särskildt korrigerade herr Mag-
nells yttrande. Herr Ola Jönsson var ötverty-
gad att den stora allmänhetens berättigade an-
språk visst ieke skulle känna sig tillfredsställda
genom att b-!2gen beröfvades sin rösträtt. Man
hade framställt den frågan: hvarför skola de
fattige bestämma öfver de förmögnares egen-
dom? Kan man inte med lika stort, om icke
större, skäl fråga: hvarför skola de rika be-
stämma öfver de fattigas tillgångar, då dessa
sednare utgöra det stora flertalet? Betala icke
dessa i proportion lika stor skatt till kommunen
som de rika? Ar icke oftast, om ej alltid, den
riksdaler, som den fattige betalar i skatt, en
kännbararo uppoffring för honom, än de tio, de
tjugo, de hundrade riksdalerna för den förmögne?
För sin del ville talaren yrka på lika rösträtt
för alla till myndig ålder komne, välfrejdade
personer. Den fara, som penningemännen såg
i ett sådant utsträckande af rösträtten, upphäf-
ves fullkomligt af det indirekta inflytande, som
rikedomen alltid eger. För de fordringar som
inom landets olika trakter allmänt uttalat sig,
går det ej längre an att slå döförat till.
Hrr Lindström, Ribbing, Carl Ivarsson, Ro-
senberg m. fl. betonade den oafvisliga nödvän-
digheten af, att en mera rättvis grund för röst-
beräkning än den nuvarande bestämmes och för-
ordade det föreslagna utskottets tillsättande,
hvilket äfven af kammaren nästan enhälligt bi-
fölls, och borde det bestå af 14 ledamöter, 7
från hvardera kammaren.
Åm——————— 0 ———R—————— AN ————— - - 6