fullmäktige gjort ett godt val, enär den af dem utsedde landstingsmannen blifvit af regeringen anförtrodd att vara landstingets ordförande (skratt); och han ogillade hr Bergströms tal om Lunds stadsfullmäktiges beredvilliga hjelpsamhet, hvari han ansåg ligga någon insinuation. När talmannen frågade om öfverläggningen ansåges slutad och vär nära att med klubban stadfästa ett ja som Tar gifvet, hindrades afsigten af hr Bergströms, tilli tonen oåtergifliga: nej, hr talman! hvarpå han fick ordet och förklarade att om orden beredvilliga hjelpsamhet icke behagat professor Agardh, så vore han villig att återtaga dem och hade ingenting emot att i stället säga: Lunds stadsfullmäktiges bjelpsamma beredvillighet. (Skratt.) Bland 14 nya motioner, som väcktes, nämna vi en af hr Otterströw, om åtskilliga åtgärders vidtagande till förbättrande af folkskollärares löner; af Jonas Andersson, om åtskilliga lättnader i rustbållarnes skyldisheter; af Per Nilsson från Örebro län, angående ändringar i fattigvårdsstadgan; af hr Staaff, om anslag för beredande af arbetsförtjenst åt behöfvande i de norra orterna; om indragning af de justitierådsplatser, hvarmed Högsta Domstolen för några år sedan tillökades; samt om förtydligande rörande lagens stadgande om hvad hos gåäldenär utmätas må, eller vid konkurs honom fråntagaz, deri icke må ingå hvad gäldenären för sin näring oundgängligen behöfvrer. Riksdagens kansli. Såsom tjenstemän derstädes äro antagne: till sekreterare vice häradshöfdingen O. Silfversparre, till föreståndare för tryckert-expeditionen brottmålsnotarier m. m. H. I. Arwidsson, till korrekturläsare k. sekreterarne OC. P. Hagbergh och O. E. Pauli samt hofrättsnotarien V. F. Winroth, till egistrator kamreraren G. F. Löwenhielm, til motläsare notarien i kammarrätten F. Möller, e. 0. kammarskrifvaren H. Dahlberg och löjtnanten G. W. v. Hennigs, samt till kanskst kammarförvandten C. O. Schultzberg. HIDen kommunala rösträtten. På grund af det allmänna, enskildt och offentligt uttalade missnöjet med den nu gällande författningen rörande röstberäkningen vid afgörandet af kommunala angelägenheter, och hvarigenom denna fråga blifvit, så att säga, en af dagens mest brännande, var det att förutse att den inom andra kammaren skulle bli föremål för flera framställningar och lifliga debatter. Redan i går förekom der ock en förpostfäktning, föranledd af br John Ericsons af oss i gårdagsnumret omnämnda motion om tillsättandet af ett särskildt utskott, för att utreda frågan om den kommunal rösträttensamtafgifva förslag till hehöfliga ändringar deri. Hr von Trow ville, innan motionens öde afgjordes, lemna en utredning af de orsaker, hvilka han ansåg hafva hufvudsakligen framkallat det nu rådande missnöjet. Han trodde att saken helt enkelt skulle vara afhjelpt, om man fråntoge bolag deras nu medgifna rösträtt. Och för att bevisa denna sin tro med gerningar, sökte talaren förklara för kammaren alla de vådor, att icke säga olyckor, hvilka skulle blifva en följd utaf medgifvandet af allmän rösträtt eller antagandet af en treeller flergradig röstskala. Hr Magnell gick ännu längre i sin ifver att framhålla förträffligheten af vår kommunalförfattnings stadgande om röstberäkning. Den lärde rektorn upplyste nemligen kammarens ledamöter derom, att den säkraste gradmätaren på insigt uti och intresse för allmänna angelägenheter vore dock förmögenheten, eller (han gjorde detta medgifvande) föregående studier. (!) Dessa åsigter bemöttes med värma och talang af flera talare såsomfhrr Hierta, Leffler, Ola Jönsson, Ridderstad, Siljeström och Jonas Andersson, hvilken sednare särskildt korrigerade herr Magnells yttrande. Herr Ola Jönsson var ötvertygad att den stora allmänhetens berättigade anspråk visst ieke skulle känna sig tillfredsställda genom att b-!2gen beröfvades sin rösträtt. Man hade framställt den frågan: hvarför skola de fattige bestämma öfver de förmögnares egendom? Kan man inte med lika stort, om icke större, skäl fråga: hvarför skola de rika bestämma öfver de fattigas tillgångar, då dessa sednare utgöra det stora flertalet? Betala icke dessa i proportion lika stor skatt till kommunen som de rika? Ar icke oftast, om ej alltid, den riksdaler, som den fattige betalar i skatt, en kännbararo uppoffring för honom, än de tio, de tjugo, de hundrade riksdalerna för den förmögne? För sin del ville talaren yrka på lika rösträtt för alla till myndig ålder komne, välfrejdade personer. Den fara, som penningemännen såg i ett sådant utsträckande af rösträtten, upphäfves fullkomligt af det indirekta inflytande, som rikedomen alltid eger. För de fordringar som inom landets olika trakter allmänt uttalat sig, går det ej längre an att slå döförat till. Hrr Lindström, Ribbing, Carl Ivarsson, Rosenberg m. fl. betonade den oafvisliga nödvändigheten af, att en mera rättvis grund för röstberäkning än den nuvarande bestämmes och förordade det föreslagna utskottets tillsättande, hvilket äfven af kammaren nästan enhälligt bifölls, och borde det bestå af 14 ledamöter, 7 från hvardera kammaren. Åm——————— 0 ———R—————— AN ————— 6