Underrättelser från Långsele.
Från kronolänsman E. Rhen i Dorothea för-
samling hafva vi mottagit följande bref, daterad
den 7 jan.:
Efter att den 26 sistl. november hafva emot-
tagit brefvet af den 18:de i samma månad med
anmodan att till 3:ne namngifna Långsele-by-
gubbar öfverlemna en åtföljd penningesumma,
får jag nu gifva tillkänna, att desso penningar
den 30 derpåföljande blifvit till dem öfverlem-
nade och hvarå qvitto härhos öfversändes. Gub-
barnes hemresa från Stockholm gick bra, så att
de fingo mjölet med sig sjöledes till Sollefteå,
der de straxt togo hem så mycket de förmådde
bära pål ryggen, och det öfriga, som blef qvar
af mjölet, hafva de nu forslat med häst på vin-
terföre. Beträffande den i skrifvelsen omnämnda
spanmålen, 10 tunnor korn, som med ångfarty-
get Thule blifvit afskickad till Hernösand P.
O. Hamberg, för att vidare till Sollefteå befor-
dras, så hafva gubbarne nu på vinterföre ej fun-
nit denna spanmål i Sollefteå, utan varit nödsa-
kade resa till Hernösand, hvarest de efter myc-
ket besvär fått hemta spanmålen. Sedan den
30 sistl. november har jag ej träffat gubbarne,
men genom säker underrättelse har iag fått veta,
att de hart före jul kommit hem med spanmå-
len, som de fördelat emellan sig och sina nöd-
ställda grannar, hvilka bedt mig helsa att de
hjertligen tacka Gud och de ädelmodiga menni-
skor, som gifvit dem denna, i nödens stund emot-
tagna, fägnesamma julgåfva. De som blifvit del-
aktige af gåfvan äro boende uti öfre delen af
denna socken, kvilken sträcker sig allt upp till
norska fjällryggen (Seve-åsen), och hafva, efter
hvad jag hört, de mest fattiga och i stort ar-
mod stadde nybyggare, hvilka flere år efter hvar-
andra lidit missväxt, kommit i åtnjutande deraf
i förhållande till den tryckande nöden.
Uti en by, kallad Häggås, som ligger på an-
nat håll, nemligen uti trakten af det kala Blajk-
fjället (på gränsen mot Wilhelmina socken) hafva
nybygges-åboerne äfven flere år efter hvarandra
varit hemsökta af missväxt, hvilken sistförlidne
sommar blef total, så att de varit föranlåtna att
underhålla sitt husfolk med nödbröd af Islands-
laf, Granlaf m. m. dylikt, men som deras förråd
af sådana nödbrödsämnen nu blifvit slut och den
af socknen dem tilldelta obetydliga undsättning,
omöjligen är tillräcklig, så vet jag ej på hvad
sätt de kunna sig till nästa skörd lifnära.
EiOrsaken hvarföre jag ej förr besvarat den er-
hållna skrifvelsen är den, att jag ärnat med
samma tillfälle få sända en längd på huru span-
målen blifvit fördelad, men då sådan längd från
Långsele-gubbarne ej ännu bekommits, kan jag
den icke medsända.