Underrättelser från Långsele. Från kronolänsman E. Rhen i Dorothea församling hafva vi mottagit följande bref, daterad den 7 jan.: Efter att den 26 sistl. november hafva emottagit brefvet af den 18:de i samma månad med anmodan att till 3:ne namngifna Långsele-bygubbar öfverlemna en åtföljd penningesumma, får jag nu gifva tillkänna, att desso penningar den 30 derpåföljande blifvit till dem öfverlemnade och hvarå qvitto härhos öfversändes. Gubbarnes hemresa från Stockholm gick bra, så att de fingo mjölet med sig sjöledes till Sollefteå, der de straxt togo hem så mycket de förmådde bära pål ryggen, och det öfriga, som blef qvar af mjölet, hafva de nu forslat med häst på vinterföre. Beträffande den i skrifvelsen omnämnda spanmålen, 10 tunnor korn, som med ångfartyget Thule blifvit afskickad till Hernösand P. O. Hamberg, för att vidare till Sollefteå befordras, så hafva gubbarne nu på vinterföre ej funnit denna spanmål i Sollefteå, utan varit nödsakade resa till Hernösand, hvarest de efter mycket besvär fått hemta spanmålen. Sedan den 30 sistl. november har jag ej träffat gubbarne, men genom säker underrättelse har iag fått veta, att de hart före jul kommit hem med spanmålen, som de fördelat emellan sig och sina nödställda grannar, hvilka bedt mig helsa att de hjertligen tacka Gud och de ädelmodiga menniskor, som gifvit dem denna, i nödens stund emottagna, fägnesamma julgåfva. De som blifvit delaktige af gåfvan äro boende uti öfre delen af denna socken, kvilken sträcker sig allt upp till norska fjällryggen (Seve-åsen), och hafva, efter hvad jag hört, de mest fattiga och i stort armod stadde nybyggare, hvilka flere år efter hvarandra lidit missväxt, kommit i åtnjutande deraf i förhållande till den tryckande nöden. Uti en by, kallad Häggås, som ligger på annat håll, nemligen uti trakten af det kala Blajkfjället (på gränsen mot Wilhelmina socken) hafva nybygges-åboerne äfven flere år efter hvarandra varit hemsökta af missväxt, hvilken sistförlidne sommar blef total, så att de varit föranlåtna att underhålla sitt husfolk med nödbröd af Islandslaf, Granlaf m. m. dylikt, men som deras förråd af sådana nödbrödsämnen nu blifvit slut och den af socknen dem tilldelta obetydliga undsättning, omöjligen är tillräcklig, så vet jag ej på hvad sätt de kunna sig till nästa skörd lifnära. EiOrsaken hvarföre jag ej förr besvarat den erhållna skrifvelsen är den, att jag ärnat med samma tillfälle få sända en längd på huru spanmålen blifvit fördelad, men då sådan längd från Långsele-gubbarne ej ännu bekommits, kan jag den icke medsända.