och med de extra utgifterna från statskontoret. För att tillfredsställande ordna riksgäldskontorets ställning borde upptagas ett lån af icke blott 7,800,000 rdr, såsom regeringen föreslagit, utan af10 millioner och detta lån borde sammanslås med de sednast inom landet upptagna 6,millionerna till ett fonderadt lån. Finansministern hr af Ugglas genmälde, utom annat, i afseende på tullinkomsternas beräkning, att regeringen dervid ansett sig icke böra låta leda sig af några suppositioner, utan endast lägga faktiska förhållanden till grund, och då medeltalet af tullinkomsterna för 1865 och 1866 utgjort 13,600,000 rår och man nu hade att påräkna inkomsten af den höjda tullen å socker, kaffe m. m., så ansåg han, att regeringen haft fullt skäl att beräkna tullinkomsterna till 14 millioner. Deremot instämde han med hr Hamilton deri, att ingen reda kunde vinnas förr än den ordinarie och extra-ordinarie statsregleringen blefve sammanrförd på ett ställe, i hvilken riktning k. m. också tagit ett steg genom att upptaga jernvägsmedlen i den ordinarie statsregleringen. Hvad åter anginge att öka upplåningen till 10 millioner, så medgåfve han väl, att ställningen derigenom blefve klarare, men regeringen har icke ansett, att man kunde våga att under år 1868 inom landet upptaga ett större lån, än det afregeringen föreslagna, och han trodde, att statsutskottet borde noga besinna sig, innan det tillstyrker något sådant. Efter några anmärkningar af hr OC. G. Mörner och försvar af statsrådet Platen, yttrade sig hr Wern klandrande öfver att de förvaltande verken innehafva kassor, af hvilka de göra utlåning på samma gång som statens kassa Jider brist på medel. Han ansåg att riksgäldskontoret kunde helt och hållet indragas, men gillade ej upptagande af ett fonderadt (ständigt) lån för sådana tillfälliga behof som det ifrågavarande. I andra kammaren väcktes nedan uppräknade motioner. Vid den om prygeloch daggstraffets upphäfvande, yttrade hr De Geer, att han, lika lifligt som motionären, önskade, att detta straff så fort som möjligt måtte kunna afskaffas, ehuru han ej trodde, att det åsyftade målet kunde fortare hinnas på detta sätt än genom den under högsta domstolens granskning varande nya strafflagen för armön och flottan, och kunde han försäkra, att regeringen icke försummat något, för att så skyndsamt som möjligt få den ifrågavarande nya lagen färdig. De i andra kammaren väckta motioner voro. af hr O. B. Olsgon: 1. om utfärdande af ett brånvinabrännvingsförbud att träda i verkställighet senast den 16 nästkommande februari; 2. derom att alla anelag till de kungl. teatrarna måtte indragas; af br Witt derom, att prygelstraff ej vidare skulle få användas vid armån och flottan, utan i stället andra atraff måtte bestämmas; af hr Ribbing: 1. om ändring i 7 8 af 1853 års fattigvårdsförordning, i syfte att kommunen måtte erhålla rättighet att använda försvarslösa personer till arbete; 2. derom att, med ändring af k. förordningen den 7 december 1866, kommunalstyrelse på landet och stadsfulimäktige i stad måtte erhålla rättighet att bestämma så väl antalet af nykterhötsvärdshus samt ölstugor inom kommunen som ock sättet för rörelsens utöfvande och kontrollen öfver densamma; ar hr Rosenberg om förändring af gällande stadgar angående folkskolan, i syfte att ett minimum af kunskapsmått måtte bestämmas för de särskilda afdelningarna af densamma och att ingen, som ej inhemtat detta minimum, skulle få inträde i en högre afdelning, samt att inträde i tredje klassen af elementarläroverken skulle vara öppet för den folkskole-elev, som inhemtat minimum i folkskolans högsta afdelning; kr Magnell: 1. derom, att handlande ej skulle vara berättigad att lagligen utsöka betalning för utborgade varor, så vida detta ej skedde inom 30 dagar efter det utborgningen skett, med undantag likväl för utborgningar köpmän imellan, då tiden gkulle, i fall beloppet uppginge till minst 200 rdr, utsträckas till 90 dagar. Uppginge beloppet till 1,000 rår, skulle nuvarande föreskrifser gälla; 2. att, med ändring i lagens stadgande angående borgensförbindelser, borgesmannen skulle få lagsökas först sedan det genom utsökning blifvit utredt, att gäldenären sjelf saknade tillgång; hr Liss Olof Larsson om rättighet för landsting att besluta i frågor rörande stängsel. I första kammaren fortsattes i går valen till suppleanter i utskotten, och utsågos dertill: i Bankoutskottet: hrr Westman med 52 röster, Stålhammar med 51, Rettig med 50 och Falk med 44; i Lagutskottet: hrr de Laval med 72, Casperson med 68, Säve med 58 och Ekenman med d1 röster. Till kanslideputerade af första kammaren utsågos hrr Munthe och Fröman med 59 röster hvardera. Till ledamöter i talmanskonferensen