Yttranden inom pressen angaende första hufvudtiteln. Aftonbladet sägers vVi ha icke gjort oss några illusioner med afseende på utsigterna att från regeringen förnimma något initiativ till någon inskränkning af betydenhet i de ordinarie anslagen; men vi våga försäkra, att det skulle i hela landet gjort ett mycket godt intryck om den itrontalet lemnade anvisning på den säkraste grundvalen för ekonomiskt oberoende, nemligen inskränkning efter tillgångarne af de behof, som icke äro oundgängliga, blifvit ytterligare hos folket inskärpt genom något föredöme från högsta ort, t. ex. genom någon afprutning på anslagsfordringarne å första hufvudtiteln. Men till något sådant föredöme finnes i den kungl. propositionen i denna del icke något spår. Man synes hos oss icke ha någon benägenhet att följa det vackra föredöme, som gafs af konung Victor Emanuel, hvilken monark, då hans rike befann sig i svår financiel ställning, icke nöjde sig med att rekommendera inskränkningar åt folket, utan sjelf tog initiativet till sådana genom att frivilligt afstå en högst betydlig summa af sin civillista. Då medel nu saknas till fyllande af så många angelägna behof, synes dock representationen i denna omständighet böra finna en giltig anledning att tillse, om icke de oundgängliga behofven just på denna titel skulle kunna tillfredsställas med en något mindre summa än den som blifvit beviljad under en period då tillgångarne voro ymniga och hvarken staten eller enskilde så mycket sågo på styfvern. Jönköpingsbladet upptager Dagens Nyheters förslag om första hufvudtitelns nedsättning till omkring 550,000 rdr (hvilket hr L. Hierta förklarat sig anse outförbart och för närvaramde olämpligt), och säger derom: I sanning om någon ändå kan påstå, att dessa summor äro knussligt tilltagna. Vill man vara fördomsfri, så nödgas man medgifva, att allt hvad Sverge såsom första hufvudtitel behöfde vore en Rikshöfding med 100,000 rdrs lön om året. Minnas vi rätt, är presidentplatsen i Förenta Staterna så doterad, och den är ändå ganska eftersökt; ännu har ingen, som blifvit till densamma kallad, afsagt sig hedern, ja det har ej ens försports, att någon på bemälde plats tillsatt enskilt förmögenhet, och dock har väl en styresman för 36 millioner menniskor minst lika stor representationsskyldighet som en för 4 millioner. Vid förra riksdagen höjde sig ingen röst för nedsättning i anslagen till kungliga familjen. Man alvaktar om landtmannapartiet, hvars förkämpar påstå detta parti vara mera böjdt för sparsamhet än någon annan inom riksdagen, skall nu väcka motion om och förorda sådan nedsättning. Hrr Posse, Key, de Mar, Schulzenheim och andra skulle med en sådan motion bäst vederlägga den förmodan som nu allmänt hyses, att de gå och bereda sig på att blifva konungens rådgifvare så fort de förmå-störta dem som nu äro det — en förmodan som naturligtvis kan vara mycket oriktig, men som det ligger i Nande ledares eget introgse att