Ett stadsbud i maskeradkostynm.
Ibland de vilda sällar, som sistl. måndags afton,
då operamaskeraden gafs, genom skoj och hur-
rande störde gatufriden, var i går till polisdom-
stolen uppkallad egna stadsbudett Gustaf Jo-
hansson, icke för det han så synnerligen verk-
samt deltagit i oroligheterna, utan emedan han
bidragit dertill genom det sätt, hvarpå han vid
nämnda tillfälle uppträdde. Målad i ansigtet,
till hälften röd och andra hälften svart, samt
med en s. k. sydvest på hufvudet ,promenerade
han på Gustai Adolfs torg och väckte natur-
ligtvis uppmärksamhet ibland den der för-
samlade folkhopen, som under högljudda skrik
och hurrarop samlades omkring honom och slut-
ligen genom att hissa honom i luften uttryckte sin
förtjusning öfver den komiska figur han gjorde.
Vid förhöret härom i går förklarade Johansson att
han först vid hemkomsten senare på natten erfarit
den förändring hans utseende undergått, enär bok-
hållaren i den bod, der han går ärenden, roat sig
med att måla honom i ansigtet; utan att han märkt
det. Då J. påstod sig genom vittnen kunna styrka
denna sin uppgift, blef målet uppskjutet till annan
dag. (D. A.)
Förmodadt sjelfmord. En äldre man,
patron C. W. Holmberg, boende i huset n:o 1
vid Österlånggatan, har i går morgon der be-
funnits hängande och död. Han hade för längre
tid sedan köpt en landtegendom och bott der,
men förliden höst återkommit hit till Stockholm
och åter bosatt sig här.
RÅDHUSRÄTTEN.
Två västar och ett spelhus. Igår
förekom åter till handläggning i rådhusrättens
5:te afdelning målet emellan förre poliskonsta-
peln G. Spångberg och skrädderiarbetaren A. E.
Melander, den sednare i Spångbergs stämning
kallad för skarprättaredräng.
Domaren (till Melander, som denna gång in-
ställt sig personligen). Ar det sannt, som Spång-
berg påstår, att Melander mottagit 2:ne västar,
en ny och en gammal, den förra till förfärdi-
gande, den sednare till renovering?
Melander (litligt). Nehej, inte två; tyg till
byxor och väst har jag emottagit; byxorna har
han fått, å västen behåller jag, till dess han
betalt arbetslön; den andra västen vet jag
inte om.
Domaren. Det ombud som inställde sig å
Melanders vägnar vid föregående rättegångstill-
fälle, har likväl medgifvit att det var två vä-
star.
Melander. Det rår jag inte för; det blir hans
sak; jag vet inte af någon gammal väst; men
hör, br rådman, först och främst vill jag an-
hålla att få bevisa att jag är min egen, å Lö-
venhamn, han, skräddarn, som gjort västen, är
hos mig.
Domaren (med handen undanskjutande ett
papper, som Melander söker framlemna). Nej,
vi vill iute se det der; vi tro att Melander är
sin egen.
Melander. Men si Lövenhamn är hos mig
och jag är...
Domaren. Vill Melander håHa mun på sig;
han är så kunnig i rättegångar, att han borde
begripa det.
Melander. Jaha..., si, Lövenhamn gjorde
byxorna på mitt ansvar, å vi jänkade ihop
dem, fast det bara va två alnar, så att det blef
väst också; å den får han, bara det blir kontant,
för jag har inte pantsatten.
Spångberg (i högtidlig ton). Ja, si om vä-
sten bryr jag mig inte om att höra vittnen, för
det går väl inte, kan jag tro; men si om spelet
på skodonen å rakknifvarne hemma hos Melan-
der anhåller jag att få höra 4 vittnen.
Melander (häftigt). Vänta litet... Jag har
blifvit i flere tidningar trakasserad för skarp-
rättardräng, å jag vill läsa upp mitt papper.
Domaren. Vi vilja ej höra uppläsandet af
Melanders papper; framställ muntligt hvad han
har att säga.
Melander (i resignerad ton). Ja, jag skall
svara muntligt på stämningen då... Si västen
tår han igen, när pengar kommer, å angående
spelet så får jag berätta: att jag bjudit 2 per-
soner å mina 7 hyresgäster på ett spelparti...,
men... hör nu, snälla rådman, låt mig läsa upp
min skrift, der är allt klarligen förklaradt.
Domaren (småskrattande). Nå så läs upp
den då; vi slippa väl ej med mindre.
Svaranden började, förtjust, uppläsandet af
sin skrift, dervid tre å fyra gånger omläsande
de mera gripande meningarne; och innehöll
skriften i korthet ungefär följande: Jag, som
är gammal bekant cd förre polisbetjenten
Spångberg, som varit anklagad för 100 banko,
hade bjudit på ett spelparti åt... som jag sagt...
7 hyresgäster å två till. Då kommer Spång-
berg upp å är med i sällskapet, för det fick
han, för jag tyckte synd om honom; men otack
är verldens lön... Nå, som sagdt, jag hade
spelparti, hvadan talet kom på stöflor och ga-
loscher, som voro för små för mig, hvadan jag
frågade om hvar och en, fruntimmer och herrar,
ville sattsa 1 rdr och 50 öre på dem, å det
gjordes. Sedan kommer den här Spångberg
fram med en hög rakknitfvar, som han vill spela
bort, men då drog jag mig med flesta hyres-
gästerna tillbaka i ett annat rum — bara ett
par stannade qvar och spelade. Nu yrkar jag
ansvar på Spångberg för att han nedsatt mitt
medborgerliga anseende, för åtminstone i 30 år
har jag varit skräddare; jag yrkar nemligen på
så sätt: för ärekränkande beskyllning, om skarp-
rättardrängen och spelet, 6 månaders straff-
arbete och att genast häktning måtte företagas
med Spångberg; dessutom skall Spångberg be-
tala mig 100 rdr för tidspillan, och så skall
han betala för tryckning i de allmänna tidnin-
garne af den blifvande domen. (Muntligt): För
öfriot färmaAadar lag att Sam ör känd at hala