Ett stadsbud i maskeradkostynm. Ibland de vilda sällar, som sistl. måndags afton, då operamaskeraden gafs, genom skoj och hurrande störde gatufriden, var i går till polisdomstolen uppkallad egna stadsbudett Gustaf Johansson, icke för det han så synnerligen verksamt deltagit i oroligheterna, utan emedan han bidragit dertill genom det sätt, hvarpå han vid nämnda tillfälle uppträdde. Målad i ansigtet, till hälften röd och andra hälften svart, samt med en s. k. sydvest på hufvudet ,promenerade han på Gustai Adolfs torg och väckte naturligtvis uppmärksamhet ibland den der församlade folkhopen, som under högljudda skrik och hurrarop samlades omkring honom och slutligen genom att hissa honom i luften uttryckte sin förtjusning öfver den komiska figur han gjorde. Vid förhöret härom i går förklarade Johansson att han först vid hemkomsten senare på natten erfarit den förändring hans utseende undergått, enär bokhållaren i den bod, der han går ärenden, roat sig med att måla honom i ansigtet; utan att han märkt det. Då J. påstod sig genom vittnen kunna styrka denna sin uppgift, blef målet uppskjutet till annan dag. (D. A.) Förmodadt sjelfmord. En äldre man, patron C. W. Holmberg, boende i huset n:o 1 vid Österlånggatan, har i går morgon der befunnits hängande och död. Han hade för längre tid sedan köpt en landtegendom och bott der, men förliden höst återkommit hit till Stockholm och åter bosatt sig här. RÅDHUSRÄTTEN. Två västar och ett spelhus. Igår förekom åter till handläggning i rådhusrättens 5:te afdelning målet emellan förre poliskonstapeln G. Spångberg och skrädderiarbetaren A. E. Melander, den sednare i Spångbergs stämning kallad för skarprättaredräng. Domaren (till Melander, som denna gång inställt sig personligen). Ar det sannt, som Spångberg påstår, att Melander mottagit 2:ne västar, en ny och en gammal, den förra till förfärdigande, den sednare till renovering? Melander (litligt). Nehej, inte två; tyg till byxor och väst har jag emottagit; byxorna har han fått, å västen behåller jag, till dess han betalt arbetslön; den andra västen vet jag inte om. Domaren. Det ombud som inställde sig å Melanders vägnar vid föregående rättegångstillfälle, har likväl medgifvit att det var två västar. Melander. Det rår jag inte för; det blir hans sak; jag vet inte af någon gammal väst; men hör, br rådman, först och främst vill jag anhålla att få bevisa att jag är min egen, å Lövenhamn, han, skräddarn, som gjort västen, är hos mig. Domaren (med handen undanskjutande ett papper, som Melander söker framlemna). Nej, vi vill iute se det der; vi tro att Melander är sin egen. Melander. Men si Lövenhamn är hos mig och jag är... Domaren. Vill Melander håHa mun på sig; han är så kunnig i rättegångar, att han borde begripa det. Melander. Jaha..., si, Lövenhamn gjorde byxorna på mitt ansvar, å vi jänkade ihop dem, fast det bara va två alnar, så att det blef väst också; å den får han, bara det blir kontant, för jag har inte pantsatten. Spångberg (i högtidlig ton). Ja, si om västen bryr jag mig inte om att höra vittnen, för det går väl inte, kan jag tro; men si om spelet på skodonen å rakknifvarne hemma hos Melander anhåller jag att få höra 4 vittnen. Melander (häftigt). Vänta litet... Jag har blifvit i flere tidningar trakasserad för skarprättardräng, å jag vill läsa upp mitt papper. Domaren. Vi vilja ej höra uppläsandet af Melanders papper; framställ muntligt hvad han har att säga. Melander (i resignerad ton). Ja, jag skall svara muntligt på stämningen då... Si västen tår han igen, när pengar kommer, å angående spelet så får jag berätta: att jag bjudit 2 personer å mina 7 hyresgäster på ett spelparti..., men... hör nu, snälla rådman, låt mig läsa upp min skrift, der är allt klarligen förklaradt. Domaren (småskrattande). Nå så läs upp den då; vi slippa väl ej med mindre. Svaranden började, förtjust, uppläsandet af sin skrift, dervid tre å fyra gånger omläsande de mera gripande meningarne; och innehöll skriften i korthet ungefär följande: Jag, som är gammal bekant cd förre polisbetjenten Spångberg, som varit anklagad för 100 banko, hade bjudit på ett spelparti åt... som jag sagt... 7 hyresgäster å två till. Då kommer Spångberg upp å är med i sällskapet, för det fick han, för jag tyckte synd om honom; men otack är verldens lön... Nå, som sagdt, jag hade spelparti, hvadan talet kom på stöflor och galoscher, som voro för små för mig, hvadan jag frågade om hvar och en, fruntimmer och herrar, ville sattsa 1 rdr och 50 öre på dem, å det gjordes. Sedan kommer den här Spångberg fram med en hög rakknitfvar, som han vill spela bort, men då drog jag mig med flesta hyresgästerna tillbaka i ett annat rum — bara ett par stannade qvar och spelade. Nu yrkar jag ansvar på Spångberg för att han nedsatt mitt medborgerliga anseende, för åtminstone i 30 år har jag varit skräddare; jag yrkar nemligen på så sätt: för ärekränkande beskyllning, om skarprättardrängen och spelet, 6 månaders straffarbete och att genast häktning måtte företagas med Spångberg; dessutom skall Spångberg betala mig 100 rdr för tidspillan, och så skall han betala för tryckning i de allmänna tidningarne af den blifvande domen. (Muntligt): För öfriot färmaAadar lag att Sam ör känd at hala