DET HEMLIGA FÖRBUNDET
VICOMTE PONSON DU TERRATIL.
(Forts. fr. föreg. n:r).
— Fru baronessan skämtar utan tvifvel, sade
han helt lugn. Ett sådant bref som detta har
ett ofantligt stort värde.
— Ofantligt! utbrast jag ångestfull.
— Ja visst, fortfor han, generalen baron de
Ruvigny skulle betala hvad jag än begärde för
att få det, men mot er, fru baronessa, vill jag
vara billig. .-.
Härefter sänkte han rösten och hviskade i
mitt öra — en summa, så stor att jag icke
vågar uppgifva den, Hector... en summa, som
jag icke sjelt vågar tänka mig... Hvarifrån
taga alla dessa penningar?... Jag trodde straxt
att mannen icke hade sitt förstånd i behåll.
— Väl vet jag, sade han till mig, att belop-
pet är något större än hvad rikt folk vanligen
har till hands; och det kan till och med för
många vara svårt att skaffa det från den ena
dagen till den andra; men jag skall vänta...
Fru baronessan får fjorton dagar på sig. I
dag ha vi den 10:de... Jag skall ha den äran
att åter infinna mig hos fru baronessan den
25:te dennes klockan tolf på dagen... Om fru
baronessan icke till denna dag skule ha lyc-
kats samla och således ej kunna tillhandahålla
mig sagde belopp, kommer en af mina kamra-
ter att genast alfresa till Algeriet, för att der
uppgöra affären med herr generalen baron de
Ruvigny sjelf...
Då denne man lemnade mig, Hector, var jag
till den grad förtviflad, att jag icke kunde tänka
en redig tanke. Flera timmar förflöto, innan
jag förmådde öfverskåda min ställning, taga i
betraktande allt det förfärliga i min belägenhet.