; arfvinge till de Göthers och Vandalers krona)
j Men den tid, hvarunder Bernadotteska huse
burit purpurn, är väl icke så lång, att det ger.a kar
lägga alltför stor vigt på kunglighetens skrifna
rättigheter. Annu den dag som är hafva
Gustaf den fjerde Wasas afkomlingar icke afsagt
sig sin rätt till tronen, och om politiska skäl
gjorde det önskligt att öfveriemna successionen
åt den regerande konungens enda dotter, är
det sannolikt att prins Oscars och hans söners
företrädesrätt ej skulle komma att utgöra något
oöfvervinneligt hinder för tillvägabringandet a!
en sådan förändring. Förhållandena hafva länge
hänvisat på lämpligheten af en förbindelse mellan
Sverges och Danmarks konungahus; och om det
vore sant, att en sådan förmälning nu blifvit be-
stämdt beslutad, kunna vi icke tvifla på att man
är betänkt på någon anordning, hvarigenom den
blifvande konungen af Danmark äfven skulle, i
följd af detta äktenskap, blifva arfvinge till
Sverges och Norges förenade kronor.
Det är endast denna förutsättning, som ger
någon politisk vigt åt den af ryktet omtalade
förbindelsen. Om planen komme till utförande,
skulle den kortlifvade union, som för fem hundra
år sedan slöts i Kalmar under drottning Marga-
reta, åter blifva upprättad och de tre skan-
dinaviska rikena ännu en gång uppträda
förenade till en gemensam monarki. Intill för
fyra eller fem år sedan skulle en sådan före-
ning ha varit utomordentligt populär i Danmärk.)
Agitationen för Skandinaviens förening var till
karakteren mycket olika den agitation, som ledt
till politisk ombildning af Italien och Tyskland.
Det fans föga sympatier eller nationell fränd-
skap mellan Danskar och Svenskar, och Danmärks
hela andliga odling och åskådningssätt hörde merå
till den teutoniska än den skandinaviska klassen.
Men dan skarne)föreställde sig att föreningen
med Sverge skulle bereda dem skydd mot Tysk-
lands inkräktning, och lika så väl som de an-
togo den Glicksburg-Sonderburgska dynastien
i den föreställningen att de derigenom skuHe
komma i stånd att bibehålla sitt välde öfver
Schlesvig-Holstein, skulle de gerna Ha atsått
Christian IX till Carl XV:s förmån, om Sverge
hade velat kasta sin vigt i vågskålen mot Tysk-
land. Det är väl sannt att utgången icke skulle
ha blifvit annorlunda, äfven om Sverge hade
efterkommit Danmarks kallelse, men Danskarne
öfverskattade till sådan grad sin egen styrka
och underskattade så mycket Tysklands, att de
fullt och fast trodde, det Sverges inträde i ett
skandinaviskt förbund skulle vara tillräckligt att
vända utgången till deras fördel. Sammalunda såg
man sakeni Sverget), men dock tillät Sverge —
utom att det skickade ett, hvad effekten beträf-
far, mycket tvifvelaktigt understöd af någrå
hundra frivilliga — att Danmark styckades,
utan att det gjorde något försök till dess hjelp.
Denna overksamhet under den händelserika kri-
sen 1864, ehuru klok i och för sig, tillintet-
gjorde det tag som anhängarne af ett förenadt
Skandinavien hade på Danmark, och efter att
Danmark afstått Elbe-hertigdömena har den
driffjäder, som förmådde danska patrioter att
önska en union, upphört att finnas till. an-
dra sidan har just den förminskning af område
och makt, som Danmark varit underkastadt, gjort
det landet vida mindre eftersträfvansvärdt för
Sverge än det var före 1864. Det hade länge
varit uppenbart för alla dem, som icke voro
förblindade af nationella fördomar, att den långa
striden för hertigdömenas bibehållande icke
kunde slutas på mer än ett sätt, nemligen med
) Vi ha i öfversättningen bibehållit detta sätt att
skrifva Wendernas namn, — ett sätt, hvilket äfven
he Times helt nyligen begagnat och en och annan
vensk forskare anser berättigadt. N.
) Vi betvifla detta på det högsta. Dethar aldrig
unnits mer än en liten klick af danskar, som velat
politisk förening med Sverge; detta vitsordas af
onen vid riksdagarne. D. N.
) Borde heta: det skandinaviska partiet i Kö-
,enhamn. D. N.
t) Naturligtvis också blott inom det skandinavi-
ka partiet. D. N.
rö N FE RS ROS RUE RR nr rn Vr TRE IR REL EE ESA ng Lä SETT