Hvarifrån skall jag taga denna summa? Jag
har smycken, som uppgå till ett värde af tju-
gufem tusen francs, och i min handkassa finnes
för tillfället tiotusen francs. Icke kan jag väl
låna penningar heller? Dertill behöfves min
mans bemyndigande. Min far reste till Belle-
vue för ett par dagar sedan, och för öfrigt
kan jag icke vända mig till honom... Det finns
ingen anmnan än ni, Hector, som kan rädda
mig... För all del, kom hit! Förlora icke en
timma!... Ty denne man skall hålla ord.
Mitt hufvud blir så tungt... Hector, Hector,
om ni icke kommer till min hjelp, är det för
alltid slut med mig; och min far skall för-
banna mig!
Så slutade brefyet.
Kaptenen stod såsom slagen af åskan och
han frågade sig, äfven han, om han icke drömde,
Men brefvet fanns verkligen till... han hade
det i sina händer, och han läste om det ännu
en gång...
— 01! utbrast han omsider, jag skall rädda
henne!
Derefter såg han efter brefvets datum. Det
hade varit åtta dagar på vägen från Paris.
Kaptenen hade således sju dagar på sig. På
dessa sju dagar skulle han tillryggalägga det
långa afstånd som skiljde honom från Paris
och dessutom anskaffa — måhända hundratu-
sen francs!
Det var tjugufem franska mil till närmaste
hamn, och det åtgick tre dagar till att komma
derifrån till Marseille. Sedan hade han två
dagars vig till Paris.
— Jag skall komma, jag måste komma, och
i rättan tid! mumlade han.
Men då erinrade sig Hector Lemblin att han
icke hade rättighet att resa hem, utan att först
begära sitt afsked, och han törstod att genera-
len skulle bestämdt afslå hans anhållan om så-