Utnämningen af justitierådet Adlercreutz till president i Göta hofrätt har af Stockholmspressen blifvit förbigången med tystnad. Detta är troligen snarare en tillfällighet, än en tanke. Få torde hafva kunnat undgå att i denna utnämning se ytterligare en bekräftelse på att presidentsembeten äro öfverfödiga; och att hr Adlercreutz erhöll ett sådant vet man knappt någon annan förklaringsgrund för, än hans kristliga tänkesiätt, hvilket, om än i svagare mån, är gemensamt för flere af statsrådets ledamöter. En med skäl mycket ansedd tidning på den plats, dit hr Adlercreutz blifvit förflyttad, Jönköpingsbladet, yttrar i anledning af nominationen: Göta hofrätts nye president, dittillsvarande justitierådet Adlercreutz, är så vidt vi veta härstädes en obekant storhet, och det lilla som efter utnämningen om honom försports är visserligen hedrande för honom såsom enskild person, men säger ingenting för att tillfredsställa dem, hvilka på denna plats fordra att se något annat än en förman, som vid hvarje sessions början ger en middag för embetsverkets personal. I allmänhet taget borde justitierådsplatserna betraktas såsom amovibla (med de få undantag, då någon af Högsta Domstolens ledamöter ansåges lämplig att inkallas i konseljen),