De konservative, de högkyrklige och de srå pliga i bästa sämja ofta utgjuta sin la öfver en af de mest frisinnade och rlige bland Sverges publicister, redaktören f Öresunås-Posten hr F. Borg. Det kan ara skäl att omtala att i det samhälle han Uhör, ett stort antal personer deremot illa hans handlingssätt och värdera hans erson. Man har nyss sett ett lysande beis derå, i det att 300 af Helsingborgs inånare gifvit en fest för hr Borg. En af tadens betydligare handlande, hr C. E. ledström, höll vid detta tillfälle festtalet ill hr Borg, om hvilken han yttrade: Aktade medborgare! mottag den hjertliga, huru ringa hyllning, som de här församlade egna der, mottag vår uppriktiga tacksägelse, ej minIre för så mången ljuflig frukt, som edert ihärliga, oftast bittra arbete framlockat eller bringat ill mognad, som äfven för det exempel af kraft, rimodighet och omutlighet, edert offentliga lif, samt af fromhet, sedlghet och arbetsamhet edert nskilda lif lemnar Oss. Många bland oss, ja kanske flertalet, ega ej illfälle att riktigt bedöma offentliga, politiska personligheter. Vi tro dock att vi handlade rätt då vi ansågo eder vara vårt högsta medborgerliga förtroende värdig, då vi vid riksdagsmannavalet afgåfvo röster åt eder. Vi älska tro att för den man, som är sträng mot sig sjelf, samvetsgrann mot sina anhöriga och sina tjenare, uppriktig mot sina vänner, punktlig uti uppfyllandet af sina affärsförbindelser, ärlig i allt, ordhållig, måttlig och sparsam, glädtig och ej menniskoskygg, frisk både till kropp och själ, skulle man ej behöfva blygas till och med i en riksförsamling. Det ligger onekligen en stor sanning i det sättet att bedöma den offentlige mannens värde, då man tager som norm det värde han eger såsom familjemedlem, samt det förtroende som egnas honom uti affärer. Huru mycket samvetsgrannhet mot fäderneslandet, mot kommunen, mot sina medborgare vågar man påräkna hos den offentlige personen, som bekymmerslöst bryter de dyrbara löften, de löften, hvilka han gifvit sin maka, sina barn, sina anhöriga? Huru mycken sparsamhet med offentliga medel kan man påräkna hos den, som alltjemt lefver öfver sina tillgångar, som har dålig kredit och på ett lättsinnigt sätt förstörer sin förmögenhet, en förmögenhet som han kanske ej ens förvärfvat, som hustrun kanske medfört? Huru mycken vaksamhet för offentliga angelägenheter vågar man påräkna hos den, som, försakande den nattliga hvilan, ruinerar sin kropp, sin själ och sitt goda lynne vid spelbordet? Huru mycken allmän aktning kan väl den personen tillvinna sig, som icke åtnjuter aktning af sin familj och sina tjenare? Huru mycken lit kan man sätta till den offentlige personen, som för den ärans skull att få vara med på den eller den fina middagen, för den eller den smickrande tryckningens eller brorsskålens skull öfvergifver äldre aktade bekantskaper och tillgifna vänner?