De konservative, de högkyrklige och de
srå pliga i bästa sämja ofta utgjuta sin
la öfver en af de mest frisinnade och
rlige bland Sverges publicister, redaktören
f Öresunås-Posten hr F. Borg. Det kan
ara skäl att omtala att i det samhälle han
Uhör, ett stort antal personer deremot
illa hans handlingssätt och värdera hans
erson. Man har nyss sett ett lysande be-
is derå, i det att 300 af Helsingborgs in-
ånare gifvit en fest för hr Borg. En af
tadens betydligare handlande, hr C. E.
ledström, höll vid detta tillfälle festtalet
ill hr Borg, om hvilken han yttrade:
Aktade medborgare! mottag den hjertliga,
huru ringa hyllning, som de här församlade egna
der, mottag vår uppriktiga tacksägelse, ej min-
Ire för så mången ljuflig frukt, som edert ihär-
liga, oftast bittra arbete framlockat eller bringat
ill mognad, som äfven för det exempel af kraft,
rimodighet och omutlighet, edert offentliga lif,
samt af fromhet, sedlghet och arbetsamhet edert
nskilda lif lemnar Oss.
Många bland oss, ja kanske flertalet, ega ej
illfälle att riktigt bedöma offentliga, politiska
personligheter. Vi tro dock att vi handlade
rätt då vi ansågo eder vara vårt högsta med-
borgerliga förtroende värdig, då vi vid riks-
dagsmannavalet afgåfvo röster åt eder. Vi
älska tro att för den man, som är sträng mot
sig sjelf, samvetsgrann mot sina anhöriga och
sina tjenare, uppriktig mot sina vänner, punkt-
lig uti uppfyllandet af sina affärsförbindelser,
ärlig i allt, ordhållig, måttlig och sparsam,
glädtig och ej menniskoskygg, frisk både till
kropp och själ, skulle man ej behöfva blygas
till och med i en riksförsamling.
Det ligger onekligen en stor sanning i det
sättet att bedöma den offentlige mannens värde,
då man tager som norm det värde han eger
såsom familjemedlem, samt det förtroende som
egnas honom uti affärer. Huru mycket sam-
vetsgrannhet mot fäderneslandet, mot kommu-
nen, mot sina medborgare vågar man påräkna
hos den offentlige personen, som bekymmers-
löst bryter de dyrbara löften, de löften, hvilka
han gifvit sin maka, sina barn, sina anhöriga?
Huru mycken sparsamhet med offentliga medel
kan man påräkna hos den, som alltjemt lefver
öfver sina tillgångar, som har dålig kredit och
på ett lättsinnigt sätt förstörer sin förmögenhet,
en förmögenhet som han kanske ej ens förvärf-
vat, som hustrun kanske medfört? Huru mycken
vaksamhet för offentliga angelägenheter vågar
man påräkna hos den, som, försakande den
nattliga hvilan, ruinerar sin kropp, sin själ och
sitt goda lynne vid spelbordet? Huru mycken
allmän aktning kan väl den personen tillvinna
sig, som icke åtnjuter aktning af sin familj och
sina tjenare? Huru mycken lit kan man sätta
till den offentlige personen, som för den ärans
skull att få vara med på den eller den fina
middagen, för den eller den smickrande tryck-
ningens eller brorsskålens skull öfvergifver äldre
aktade bekantskaper och tillgifna vänner?