nd — hak
HANDELSTELEGRAMMER FR. UTLANDET,
PARIS, måndag. Tre-procentsräntan 68,87. Itali-
enska räntan 42.55.
LONDON, måndag, Qonsols 92,07. Silfver 60974,
Ett äfventyr på Spetsbergen.
Ögruppen Spetsbergen är obebodd och skall
sannolikt så förblifva, försåvidt man med bebodt
förstår, att meuniskor för beständigt skulle slå
sig ned der; ty allt emellanåt hava dessa öar
kunnat berömma sig af att menskliga varelser
— dels med, dels mot sin vilja — uppehållit
sig på dem, till och med längre tider. Många
af dessa olyckliga hafva dukat under för köl-
den och skörbjugg, och förfärliga äro de berät-
telser, man skrifvit om deras lidanden; men
många hafva också sluppit välbehållna från
den ogästvänliga stranden och ibland dessa hafva
väl inga utstått sådana lidanden, som några
ryssar, hvilkas berättelse om deras vistelse
på en af öarne vi: här återgifva så, som de
sjelfva berättat den för dåvarande professorn
vid. Petersburgs universitet P. L. le Roy.
as År 1743 utrustade några invånare i byn Mezen,
1 guvernementet Archangel, ett fartyg för hval-
rossfångst, kring Spetsbergens kuster. Skeppet,
som hade 14 mans besättning, fastnade i isen
nära land, men långt österut, hvarför styrman-
nen och tre man lemnade det för att uppsöka
en i närheten befintlig och af ryssar en tid för-
ut uppförd hydda och undersöka huruvida denna, .
i händelse man såge sig nödsakad att öfvergifva
skeppet, eller isen förstörde detsamma, kunde
vara tillräcklig att hysa dem alla. Då man
hade en mils väg att färdas öfver lös drifis med-
tog man icke annat än hvad man ansåg vara
högst nödvändigt till en dags utflygt; ty det
var meningen att nästa dag återvända till skep-
pet. Man medtog således blott ett gevär och
tolf skott, en yxa, en liten kittel, ett elddon, en
knif, litet tobak och en säck med 20 skålpund
mjöl. Man uppnådde land och fann hyddan;
den var 18 alnar lång och 9 alnar bred, samt
försedd med en ugn af lera — just icke i det
bästa skick, men dock så, att den kunde begag-
nas och man uppslog derför sitt nattläger uti
hyddan. Tidigt andra morgonen begaf man sig
till stranden och öfver isen för att afhemta sina
olyckskamrater, men man tänke sig de armes
förskräckelse, då de, komne ett stycke ut, hvarken
kunde skönja is eller fartyg. En storm hade under
natten bortfört den lösa drifisen och troligtvis
hade skeppet dervid gått under, ty man hörde
aldrig något vidare utan detsamma. Utan lifs-:
medel, så godt som utaa vapen eller redskap
stodo våra resande på en alldeles öde strand i
närheten af Nordpolen.
Det fanns nästan intet hopp om räddning, ty
man befann sig på landets sydöstra kust, som
nästan aldrig besökes af sjöfarande, då dessa
deremot ganska ofta om sommaren äro att träffa
vid öns vestra kust, som man emellertid nu i
brist på båt, icke kunde uppnå, och om också
nästa sommar ett fartyg skulle komma till stäl-
Jet der de skeppsbrutne befunno sig, huru kunna
öfverlefva en vinter i detta klimat då man icke
var beredd derpå. I sin förtviffan återvände de
till hyddan och nedkastade sig på det nakna
golfvet i afvaktan på dödens ankomst, men denne
infann sig icke så lätt som de hade hoppats,
och då deras förtviflan något stillat sig beslöto
de att, som män, möta motgången ochi det yt-
tersta kämpa för sina lif. Man började således
att förbättra hyddan så mycket, som sig göra
lät, och medan de tre voro sysselsatte härmed
utgick den. fjerde på jagt för att skaffa vinter-
förråd. Der funnos renar i öfverflöd och man
skjöt blott då man var riktigt säker på att träffa
och följden deraf blef, att de tolf skotten brin-
gode lika många renar till deras hydda. Vin-
tren och den följande sommaren förgick utan
att medföra någon förändring i deras sorgliga
belägenhet, ty intet fartyg hade på denna tid
visat sig för deras spanande blickar. Man må-
ste således bereda sig på att tillbringa ännu en
vinter på denna ogästvänliga strand och detta
var så mycket förfärligare att tänka, som man
nu . ej längre hade något vapen, hvarmed man
kunde förskaffa sig lifsmedel; dock, nöden, som
drifver mången hund i band, är ju också fader
till många uppfinningar. — Bland driftimret,
som hafvet till öfverflöd uppkastar på Spets-
bergens kuster och hvarpå ej heller nu var nå-
gon brist, funno de ett stycke, som var försedt
med ett jernbeslag och några fem å sex tum
långa spikar; af det förra gjorde man spjut och
af de sednare pilspetsar, och sedan man, af
svält drifven till det yttersta, angripit och dö-
lat en isbjörn endast med tillhjelp af spjutet,
)egagnade man dennes senor till bågsträngar,
vilka spändes öfver en krum granrot, funnen
)å stranden. Sålunda beväpnade med båge och
vilar utgingo de på jagt efter renar och räfvar
och med köttet af dessa djur uppehöllo de
skeppsbrutne sina lif under 6 4 år och under
lenna tid dödade de med sina ofullkomliga va-
en 238 renar och 10 björnar, förutom en stor
nängd af räfvar; och af dessa djur fingo de
ula lifvets förnödenheter: deras hud begagnade
le till kläder, senorna till tråd, benen till hus-
;eråd och fettet till ljus,
Efter de sex årens förlopp dog en af de fyra
ch kamraterna nedgräfde honom i snön på det
Itt ej björnarne skulle uppäta hans lik. Som
nan kan tänka sig gjorde detta ett djupt in-
ryck på de öfverlefvande, som nu uppgåfvo allt
ke AA a de KN AS KD MM et föR EN RR AA AN AM AA AR