FÖ Renner
från det ställe, der fiskaren stod, och sade med
låg stämma:
— Hvem rår om detta slott, som ligger på
höjden af klippan?
— Herr generalen baron de Ruvigny.
— Är han bemma?
— Nej; han är för närvarande i Paris.
— Än... baronessan? frågade officeren med
darrande röst.
— Hon är här på Ruvigny.
— Känner ni henne?
— Om jag känner henne! utbrast kustvakten
rörd. Ack, ja visst! Den ädla damen är min
och mina barns välgörarinna.
— Nåväl! återtog officern, det är nu fråga
om att ni skall göra oss en stor tjenst, mig
och... kenne.
— Henne? Ack, om så är, tala, min herre!
— Ni skall lemna heuno detta bref,
— När.
— I qväll.
— Nu straxt?
— Ja, och åt henne egenhändigt, så att in-
gen ser det...
— Det skall ske, herr officer.
Den okände sökte, på samma gång han lem-
nade brefvet, sticka en börs i handen på kust-
vakten, men denne ville icke mottaga densamma.
— Nej, nej, sade han, behåll era pengar, herr
officer. Jag står redan i alltför stor tacksam-
hetsskuld hos baronessan ...s.
Den okände tillade: .
— Kom snart tillbaka; jag väntar er här.
Martin klättrade tillbaka upp på klippan.
, (Forts.)
—————