Ivartill skulle deras närvaro gagna? Trodde j att l
tyrelsen att den skulle göra det lättare för ) gent,
löjdskolan att erhålla ytterligare anslag, eller väl
tt den skulle bereda skolan större anseende? detta
)m så var, så har styrelsen misstagit sig. böj
mån
ters:
ga
dage
hus
Ivarken riksdagen eller Stockholms stads-
ullmäktige göra i dessa tider mera för en
nstalt derföre, att kungliga familjen tagit
len i skärskådande; och skolans anseende
can endast genom der vunna goda resul-
ater af lärarnes bemödanden ytterligare P
höjas. 2,00
Styrelsens ordförande, öfverste Stål, öpp- tatsi
nade invigningsakten med ett helsningstal tors
till konungen. Han sade deri, att slöjd- ) re8P
gkolan hade konungens nådiga hägn att afhb
väsentligen tacka för sin fortkomst och att Bor
hvad konungen gjort för skolan skulle göra och
hans namn välsignadt i alla kommande ti- I upp
der, m. m. dyl. I
Det är förunderligt att en äldre och akt- I sä
ningsvärd man, såsom öfverste Stål för öf- i S)
rigt är, kan yttra ord, hvilka äro uppen- för
vart stridande mot sanningen, såsom han vid
sjelf ådagalade med faktiska uppgifteri den Orc
berättelse han uppliäste angående slöjdsko- ) Om
lans uppkomst och utveckling. Deraf kun-lI. S
de nemligen icke inhemtas, att konungen j ins
har vgifvit en enda skilling eller, som man un
säger, lagt så mycket som två strån i kors I
för slöjdskolan. å
Det kan invändas att öfverste Stål icke ) X?
heller menade att konungen personligen gjort
något för slöjdskolan, utan att de hyper- ha
boliska uttrycken gällde konungen såsom I dr
regent och inneburo yttringar af tacksam- I k
het för de medel, som från statsverket blif- Å at
vit utbetalda till slöjdskolans understöd och I ge
till dess nya byggnads bekostande. Men
häri har regeringen ingen nämnvärd del; I k
regeringen har mottagit framställningar från
slöjdskolans styrelse; den har öfverlemnat I v
dessa framställningar till ständerna. Det) k
är således ständerna, hvilka beviljat, och I Y
folket, hvilket betalat medlen, som tacksam-
heten från skolans sida tillkommer, men d
icke konungen eller statsråderna, åtmin- I ?
stone då, såsom i förevarande fall är hän- ;
delsen, dessa icke nedlagt någon särskild
möda för att hos ständerna genomdrifva
bifall till de äskade anslagen.
Öfverste Ståls tal till konungen var så-
ledes en af de officiella osanningar, hvilka
redbart folk numera borde aflägga, och det
var egnadt att sätta i stor förlägenhet den
person, till hvilken det hölls, enär han måste
veta med sig, att han icke gjort det ringaste
för slöjdskolan mera än att några gånger
teckna sitt namn under färdiga skrifvelser.
Efter invigningsaktens slut skulle konun-
gen lemna vedermälen af det allmännas er-
kännande utaf lärarepersonalens förtjenster,
men progsammet för denna del af ceremo-
nien måtte icke ha varit uppgjordt på för-
hand, och den aflopp derföre icke utan syn-
bart bryderi. Konungen tog upp ett paket,
som innehöll ordensdekorationer, ochlemnade
deraf en, nordstjernan, till skolans förestån-
dare, kapten Björkman, hvilken var person-
ligen känd. Derefter tillkännagafs för konun-
gen att kyrkoherden Schultzberg länge varit
skolans religionslärare, och så erhöll kyrko-
herden S. wasen. Så efterfrågade konun-
gen den äldste läraren, och man namngaf
konduktören Lindqvist, hvilken likaledes fick
sig en wWase. Så stod konungen der med
ännu ett litet lager af ordnar och hade god
lust att skänka bort dem, och tycktes blott
vänta att man skulle föra fram subjekter,
men antingen styrelsen var oberedd eller den
icke ansåg flera förtjenta af utmirkelse:
nog af, konungen måste behålla återstoden
af lagret.
te