den vid Bellevue, skulle en uppmärksam iakttagäre ha kunnat märka ett lätt moln på Marthas patina, och Han skulle ha anat tillvaron af en af dessw NHjertats Hemligheter, som fylla själen med en djup melankoli. Dagär förflöto, Marthas sorgsenhet tilltog alltmera; och plötsligen började äfven Camilla blifva nedslagen och dyster. På våren följde sommaren, augusti med sin starka hetta och september med sina doftande vindflägtär. Det onda, hvaraf Martha led, hade vuxit i förfärande grad. Hon hade förlorat. sid friska hy, och: en blåaktig ring Hade så småningom bildat sig omkring hennes svarta ögon. En enda person märkte icke denna förskräckliga förändring; det var hennes far, den gamle baron de Chastenay, som förblindades af sin kärlek. Hvad tjenarne angår, mumlade de sinsemellan: — Fröken Martha måste bestämdt ha någon svår hjertsjukdom; annars skulle Hon icke kunna förändra :sig så. hastigt. En afton voro de två unga. flickorna ute: och promenerade: arm i arm utefter Yonne-elfvens strand. De samtalade med låg röst, då postbudet mötte dem och helsade artigt. — Förlåt, ädla fröknar, sade den hederlige: mannen, att jag djerfves. tilltala er, men jag ar en nyhet att förkunna. — Ah! utbrast Martha tankspridd; hvad skulle et vara, min käre Jean? — Ni få ett besök i afton på Bellevue. Martha spratt till. — En vacker officer kommer dit, fortfor postudet, en general, påstår man. Han är redan ; Coulanges, och han uppdrog åt mig att förereda herr baronen på hans ankomst till Bel-. vue. Jag har äfven ett bref från honom till err baronen. .