den vid Bellevue, skulle en uppmärksam iakt-
tagäre ha kunnat märka ett lätt moln på Marthas
patina, och Han skulle ha anat tillvaron af en
af dessw NHjertats Hemligheter, som fylla själen
med en djup melankoli.
Dagär förflöto, Marthas sorgsenhet tilltog allt-
mera; och plötsligen började äfven Camilla blifva
nedslagen och dyster.
På våren följde sommaren, augusti med sin
starka hetta och september med sina doftande
vindflägtär.
Det onda, hvaraf Martha led, hade vuxit i
förfärande grad. Hon hade förlorat. sid friska
hy, och: en blåaktig ring Hade så småningom
bildat sig omkring hennes svarta ögon.
En enda person märkte icke denna förskräckliga
förändring; det var hennes far, den gamle baron
de Chastenay, som förblindades af sin kärlek.
Hvad tjenarne angår, mumlade de sinsemellan:
— Fröken Martha måste bestämdt ha någon
svår hjertsjukdom; annars skulle Hon icke kunna
förändra :sig så. hastigt.
En afton voro de två unga. flickorna ute: och
promenerade: arm i arm utefter Yonne-elfvens
strand. De samtalade med låg röst, då post-
budet mötte dem och helsade artigt.
— Förlåt, ädla fröknar, sade den hederlige:
mannen, att jag djerfves. tilltala er, men jag
ar en nyhet att förkunna.
— Ah! utbrast Martha tankspridd; hvad skulle
et vara, min käre Jean?
— Ni få ett besök i afton på Bellevue.
Martha spratt till.
— En vacker officer kommer dit, fortfor post-
udet, en general, påstår man. Han är redan
; Coulanges, och han uppdrog åt mig att för-
ereda herr baronen på hans ankomst till Bel-.
vue. Jag har äfven ett bref från honom till
err baronen. .