Detta är desto heldre säkert, som stats-
toifterga under året varit större, men der-
mot inkomsterna vida mindre än som be-
äknats.
Det förra är hufvudsakligen en följd af
nissväxten i Wermland, Dalarne och Norr-
and. Staten har, för att kunna rädda hun-
Iratusentals menniskor i nämnda landskap
rån att dö af hunger, måst utbetala bortåt
? millioner rdr. Regeringen har sett sig
nödsakad förklara, att hon icke har mera
utt gifva, utan att kommunerna måste hjelpa
sig sjelfva.
Minskningen i statsinkomsterna åter är
en följd af den felslagna skörden och den
förhöjda skatten på bränvins-bränningen
samt den. gräsligt dyra tiden, som tvingar
en hvar att inskränka sina utgifter. De förra
hafva vållat en sådan minskningi bränvins-
tillverkningen, att bränvinsskatten blifver
ungefär 1!2 million mindre, än som påräk-
nats. Det sednare har åstadkommit en
minskning i tullinkomsterna, som lärer ut-
göra minst ?4 million. Ensamti Stockholm
hafva nämnda inkomster till början af de-
cember 1867 varit öfver en half million rdr
mindre än vid samma tid 1866.
När de nu uppgifna summorna samman-
läggas, så visar sig en verkl:g statsbrist på
4 millioner rdr.
Denna brist måste betäckas genom lån, ökad
beskattning eller besparingar.
Genom lån kan den icke betäckas utan
på ganska hårda vilkor. Kapitalisterna kunna
icke annat än hysa det största misstroende
till ett folk, som efter 30 års fred redan
drages med högst betydlig utländsk skuld
och behöfver låna än mera, för att kunna
hålla sig uppe för dagen, — för att icke
svälta ihjäl Och att komma i procente-
riets blodsugare-händer, dertill är gardJa
Sverge för godt. Det vore dessutom att
komma ur askan i elden, ty lånen skulle
dock en gång betalas och under tiden dyrt
förräntas, allt med af folket utpressade
medel.
Genom ökad beskattning kan ej heller stats-
bristen betäckas, ty skatterna äro redan,
om icke för höga, åtminstone så höga, att
de ej tåla vidare tillökning, om icke un-
dantagsvis hos en och annan rik man eller
association. Den stora massan af folket:
landtmännen; de beklagansvärda föremålen
för lagsökningar och konkurser eller för
förluster å de sednare; de af missväxt li-
dande, kunna icke skatta mera än de göra,
om de skola kunna arbeta sig upp ur det
ekonomiska betryck, af hvilket de redan
tryckas.
Det återstår således intet annat sätt, att
betäcka den iråkade statsbristen samt att
förekomma dess förnyande framdeles, än att
inskränka statsverkets utgifter genom: iaktta-
gande af den största sparsamhet i desamma,
icke blott i ord, såsom i trontalet, utan ?
handling: .
Huru detta kan låta sig göra, skola vi,
utan anspråk på ofelbarhet, men äfven utan
någon konsideration försöka att ådagalägga
i flera efterföljande artiklar, ät hvilka vi
utbedja oss icke blott alla hederliga riks-
dagsmäns, utan äfven den sjelfständiga pres-
sens synnerliga. uppmärksamhet.
Frågan gäller, huruvida Sverge skall blifvc
ett stort fattighus eller bebos af ett bergadt folk
sl