Detta är desto heldre säkert, som statstoifterga under året varit större, men dermot inkomsterna vida mindre än som beäknats. Det förra är hufvudsakligen en följd af nissväxten i Wermland, Dalarne och Norrand. Staten har, för att kunna rädda hunIratusentals menniskor i nämnda landskap rån att dö af hunger, måst utbetala bortåt ? millioner rdr. Regeringen har sett sig nödsakad förklara, att hon icke har mera utt gifva, utan att kommunerna måste hjelpa sig sjelfva. Minskningen i statsinkomsterna åter är en följd af den felslagna skörden och den förhöjda skatten på bränvins-bränningen samt den. gräsligt dyra tiden, som tvingar en hvar att inskränka sina utgifter. De förra hafva vållat en sådan minskningi bränvinstillverkningen, att bränvinsskatten blifver ungefär 1!2 million mindre, än som påräknats. Det sednare har åstadkommit en minskning i tullinkomsterna, som lärer utgöra minst ?4 million. Ensamti Stockholm hafva nämnda inkomster till början af december 1867 varit öfver en half million rdr mindre än vid samma tid 1866. När de nu uppgifna summorna sammanläggas, så visar sig en verkl:g statsbrist på 4 millioner rdr. Denna brist måste betäckas genom lån, ökad beskattning eller besparingar. Genom lån kan den icke betäckas utan på ganska hårda vilkor. Kapitalisterna kunna icke annat än hysa det största misstroende till ett folk, som efter 30 års fred redan drages med högst betydlig utländsk skuld och behöfver låna än mera, för att kunna hålla sig uppe för dagen, — för att icke svälta ihjäl Och att komma i procenteriets blodsugare-händer, dertill är gardJa Sverge för godt. Det vore dessutom att komma ur askan i elden, ty lånen skulle dock en gång betalas och under tiden dyrt förräntas, allt med af folket utpressade medel. Genom ökad beskattning kan ej heller statsbristen betäckas, ty skatterna äro redan, om icke för höga, åtminstone så höga, att de ej tåla vidare tillökning, om icke undantagsvis hos en och annan rik man eller association. Den stora massan af folket: landtmännen; de beklagansvärda föremålen för lagsökningar och konkurser eller för förluster å de sednare; de af missväxt lidande, kunna icke skatta mera än de göra, om de skola kunna arbeta sig upp ur det ekonomiska betryck, af hvilket de redan tryckas. Det återstår således intet annat sätt, att betäcka den iråkade statsbristen samt att förekomma dess förnyande framdeles, än att inskränka statsverkets utgifter genom: iakttagande af den största sparsamhet i desamma, icke blott i ord, såsom i trontalet, utan ? handling: . Huru detta kan låta sig göra, skola vi, utan anspråk på ofelbarhet, men äfven utan någon konsideration försöka att ådagalägga i flera efterföljande artiklar, ät hvilka vi utbedja oss icke blott alla hederliga riksdagsmäns, utan äfven den sjelfständiga pressens synnerliga. uppmärksamhet. Frågan gäller, huruvida Sverge skall blifvc ett stort fattighus eller bebos af ett bergadt folk sl