I detta ögonblick stannade vagnen utanför
en at la Pulcinellas portar.
— gr
IX.
La Pulcinella bestod af fyra byggnader, som
omgåfvo en vidsträckt borggård och förenades
med hvarandra medelst höga fyrkantiga torn,
som förskrefvo sig från början af medeltiden.
Af de fyra tornen hade tre till en del rasat,
så att månans strålar trängde in genom de
uppkomna öppningarne och belyste borggården.
Elden hade endast skonat en af byggnaderna,
den som vette åt hafvet.
Gården var öfverfylld af sten- och grushö-
gar, så att man icke kunde köra in på den-
samma med vagnen.
— Var god och tag min hand, fru grefvinna,
sade Gontran, i det han öppnade vagnsdörren,
och tillåt mig att föra er till slottets stora
mottagningssal.
Leonas hjerta var beklämdt; det föreföll
henne, som skulle dessa ruiner blifva hennes
raf.
; Emellertid förbjöds hon af sin okufliga stolt-
het att bedja om nåd; och hon skulle i denna
stund heldre gått döden till mötes än stödja
sig på Gontrans arm.
— Visa mig vägen, sade hon, jag följer er.
Gontran fattade en fackla och ledsagade Leo-
na förbi grushögarne.
I det förfallna slottet rådde den största still-
het, och hade det icke lyst i några fönster,
skulle man ha kunnat tro att ingen bodde inom
dessa murar.
Gontran gick öfver borggården och stannade
utanför en ekport, genom hvilken man kom in
i den beboeliga byggnaden.
Han bultade på denna port, Då gångjernen