I detta ögonblick stannade vagnen utanför en at la Pulcinellas portar. — gr IX. La Pulcinella bestod af fyra byggnader, som omgåfvo en vidsträckt borggård och förenades med hvarandra medelst höga fyrkantiga torn, som förskrefvo sig från början af medeltiden. Af de fyra tornen hade tre till en del rasat, så att månans strålar trängde in genom de uppkomna öppningarne och belyste borggården. Elden hade endast skonat en af byggnaderna, den som vette åt hafvet. Gården var öfverfylld af stenoch grushögar, så att man icke kunde köra in på densamma med vagnen. — Var god och tag min hand, fru grefvinna, sade Gontran, i det han öppnade vagnsdörren, och tillåt mig att föra er till slottets stora mottagningssal. Leonas hjerta var beklämdt; det föreföll henne, som skulle dessa ruiner blifva hennes raf. ; Emellertid förbjöds hon af sin okufliga stolthet att bedja om nåd; och hon skulle i denna stund heldre gått döden till mötes än stödja sig på Gontrans arm. — Visa mig vägen, sade hon, jag följer er. Gontran fattade en fackla och ledsagade Leona förbi grushögarne. I det förfallna slottet rådde den största stillhet, och hade det icke lyst i några fönster, skulle man ha kunnat tro att ingen bodde inom dessa murar. Gontran gick öfver borggården och stannade utanför en ekport, genom hvilken man kom in i den beboeliga byggnaden. Han bultade på denna port, Då gångjernen