sig uppmärksamhet. Den sjuka gumman är en,
såväl till form som uttryck, ypperligt tecknad
figur; detsamma kunna vi dock ej säga om den
knäböjande flickan, ty hennes föga angenäma
ansigte harmonierar ej rätt med den öfriga
figuren, hvad åldern beträffar. Men detta oak-
tadt är taflan, som sagdt, så i de minsta de-
taljer mästerligt utförd, att vi ej kunna neka
den vår beundran.
— Toffelregemente, en liten genre af Eskilson,
gaf ej åskådaren någon riktig föreställning om,
hvad som kan åstadkommas af denne konstnärs
fina pensel. Hufvudfiguren, gumman med trumf
ess på hand, syntes oss bäst lyckad; den sof-
vande qvinnan, ehuru synbarligen med omsorg
behandlad, deremot mindre tilltalande. Gubben
med kaffeqvarnen förtjenade sitt öde att bli
styfmederligt behandlad af en konstnär, som
visat hvad en fast viljekraft kan åstadkomma.
Nordenbergs genretafla var en af expositio-
nens bästa — och bättre utförd än de flesta af
N:s förut kända arbeten.
Af Hertzberg funnos tre arbeten, alla vittnande
om ett aktningsvärdt sträfvande och af intresse
såsom vackra löften för framtiden. Figurerna
röjde något för mycket slägttycke med mo-
dellen.
Bland djurstyckena ådrog sig en liten anspråks-
lös tafla: Lekande hundvalpar, af Engström,
de besökandes uppmärksamhet för sin naivetet.
Af våra äldre och mest framstående landskaps-
målare, såsom Wahlberg, Bergh och Holm, hade
denna exposition ingenting att framvisa; deremot
voro åtskilliga af de yngre rätt väl representerade.
N:o 31 Svenskt landskap af Nordgren har
vunnit mycket och välförtjent bifall. Motivet
var ovanligt enkelt, men utfördt med en natur-
sanning och en kraftfullhet, som ovilkorligen
måste intressera. Det är alltid någotkarakteris-
tiskt och anslående i denna konstnärs framställ-
ningar af den yttre skörgårdens torftiga, klip-
piga landskap.
Det inre af en granskog at Arborelius är
en klar, natursann och i allo god framställning
af en nordisk skog, detsamma kunna vi dock ej
säga om n:o 66 af samma band.
Hr Rydbergs tvenne landskap äro, som van-
ligt, nätta och. fina, och hafva fallit hrr konst-
närer mycket i smaken; men oss, oinvigde, före-
faller det — och nu ej första gången — som
hr R. har benägenhet att gå för mycket ins
grau hinein, och den grå färgen kan visserli-
gen vara fin, men effekt gör den icke.
Hr Kallenbergs Vinterlandskap är, i vårt tycke,
ett bland de bästa sådana, som hör på sednare
åren varit exponerade; det är natursannt, effekt-
fullt, nästan imponerande.
Hr Palm hade lemnat två arbeten, af hvilka
vi sätta Utsigt i Tyska brinken för 40 år se-
dan i främsta rummet. Det är en liten intres-
sant bit, med godt perspektiv och nätt behand-
lad; koloriten syntes oss ha blifvit något för brun,
och får detta måhända tillskrifvas hr P:s vana
att sysselsätta sig med den italienska naturen
Ett månskensstycke af Stäck är berömvärdt
för sin behagliga kolorit och sitt särdeles lyc-
kade Jluftperspektiv. N:o 44, af samme konst-
när, gjorde deremot ett mindre angenämt intryck
genom sin monotona brungula färgton.
Karavan i Oknen af Ankarcrona liknar —-
på ett hår när — precist allt, hvad man förut
sett af sammåä hand: klart, lätt och fint samt
röjande en ovanrlig virtuositet.
I öesitostktsvuttetelteetsr
—
Höststormarnas förödelser. Från