sig uppmärksamhet. Den sjuka gumman är en, såväl till form som uttryck, ypperligt tecknad figur; detsamma kunna vi dock ej säga om den knäböjande flickan, ty hennes föga angenäma ansigte harmonierar ej rätt med den öfriga figuren, hvad åldern beträffar. Men detta oaktadt är taflan, som sagdt, så i de minsta detaljer mästerligt utförd, att vi ej kunna neka den vår beundran. — Toffelregemente, en liten genre af Eskilson, gaf ej åskådaren någon riktig föreställning om, hvad som kan åstadkommas af denne konstnärs fina pensel. Hufvudfiguren, gumman med trumf ess på hand, syntes oss bäst lyckad; den sofvande qvinnan, ehuru synbarligen med omsorg behandlad, deremot mindre tilltalande. Gubben med kaffeqvarnen förtjenade sitt öde att bli styfmederligt behandlad af en konstnär, som visat hvad en fast viljekraft kan åstadkomma. Nordenbergs genretafla var en af expositionens bästa — och bättre utförd än de flesta af N:s förut kända arbeten. Af Hertzberg funnos tre arbeten, alla vittnande om ett aktningsvärdt sträfvande och af intresse såsom vackra löften för framtiden. Figurerna röjde något för mycket slägttycke med modellen. Bland djurstyckena ådrog sig en liten anspråkslös tafla: Lekande hundvalpar, af Engström, de besökandes uppmärksamhet för sin naivetet. Af våra äldre och mest framstående landskapsmålare, såsom Wahlberg, Bergh och Holm, hade denna exposition ingenting att framvisa; deremot voro åtskilliga af de yngre rätt väl representerade. N:o 31 Svenskt landskap af Nordgren har vunnit mycket och välförtjent bifall. Motivet var ovanligt enkelt, men utfördt med en natursanning och en kraftfullhet, som ovilkorligen måste intressera. Det är alltid någotkarakteristiskt och anslående i denna konstnärs framställningar af den yttre skörgårdens torftiga, klippiga landskap. Det inre af en granskog at Arborelius är en klar, natursann och i allo god framställning af en nordisk skog, detsamma kunna vi dock ej säga om n:o 66 af samma band. Hr Rydbergs tvenne landskap äro, som vanligt, nätta och. fina, och hafva fallit hrr konstnärer mycket i smaken; men oss, oinvigde, förefaller det — och nu ej första gången — som hr R. har benägenhet att gå för mycket ins grau hinein, och den grå färgen kan visserligen vara fin, men effekt gör den icke. Hr Kallenbergs Vinterlandskap är, i vårt tycke, ett bland de bästa sådana, som hör på sednare åren varit exponerade; det är natursannt, effektfullt, nästan imponerande. Hr Palm hade lemnat två arbeten, af hvilka vi sätta Utsigt i Tyska brinken för 40 år sedan i främsta rummet. Det är en liten intressant bit, med godt perspektiv och nätt behandlad; koloriten syntes oss ha blifvit något för brun, och får detta måhända tillskrifvas hr P:s vana att sysselsätta sig med den italienska naturen Ett månskensstycke af Stäck är berömvärdt för sin behagliga kolorit och sitt särdeles lyckade Jluftperspektiv. N:o 44, af samme konstnär, gjorde deremot ett mindre angenämt intryck genom sin monotona brungula färgton. Karavan i Oknen af Ankarcrona liknar —på ett hår när — precist allt, hvad man förut sett af sammåä hand: klart, lätt och fint samt röjande en ovanrlig virtuositet. I öesitostktsvuttetelteetsr — Höststormarnas förödelser. Från