Inre bark af tall (Pinus sylvestris) 4 till 5 pro.
cent. :
Rotatock af gul neckros 8 till 10 procent.
Renlaf (Clatonia raungifarina, Hoffm.) omkring
1 procent.
Professor Stenberg förklarar vidare
stt således, när man icke afser de qväfve-hbaltiga
(ägghvitartade) beståndsdelarna, hvilkas mängd
sannolikt är gauska ringa och icke blifvit bestämd,
manlafven och islandsmossan ega det största
närinzsvärdet och äro goda nödbrödsämnen; men
att do, innan de användas till föda, böra förut ut-
lakas med kall svag lut samt väl sftvättas med
vatten, emedan de i annat fall gifva osmakliga an-
rättningar, som på längden torde ofördelaktigt in-
verka på matsmältningsverktygen; att hvad man-
lafven särskildt angår, denna synes ega företräde
framför islandslafven icke allenvast till följd af en
något större balt af stärkelse, utan ock derföre,
att den äfven under vintern är för insamliog till-
gävglig; likväl bör den helst så användas, att den
utiskade och aftvättade lafven kokas med vatten
och den sålunda erhållna lösnpiogen, hvilken inne-
båller stärkelse, användes till vällivg, gröt eller
brödbakniog, men det olösta lemnas obegagnadt.
Den inre barken af tall och björk är
otjenlig; de öfriga ofvannämnda ämnena
kunna användas till nödbrödsämnen sedan
de blifvit utlakade och aftvättade.
Det berättas med största anspråk på till-
förlitlighet att professoren Stenberg lyckats
ur flera af ofvannämnda lafvar, företrädes-
vis ur manlafven och islandslafven, frambringa
bränvin till en alldeles oväntadt stor pro-
centhalt i förhållande till råämnet. Brän-
vinets frambringande beror här derpå, att
stärkelsehalten hos dessa lafvars vextcellu-
losa öfvergår till drufsocker, hvilket i sin
ordning genom . spritjäsning ombildas till
bränvin. Af drufsockret kan äfven göras
sirap. .
Skulle allt detta besanna sig, så inses
lätt den stora ekonomiska betydelse detta
har för Sverge och andra nordliga länder,
der dessa lafvar växa i största ymnighet.
Enligt bränvinskontroll-byråns årsberättelser
för åren 1856—60 utgör förbrukningen till
bränvinsbränning i medeltal pr år af säd
(hvete, råg, korn och blandsäd tillsammans)
312,000 tunnor och af potatis 1,221,000
tunnor. Det är dock ännu icke lätt att på
förhand bedöma alla de ekonomiska följderna;
men, om dessa lafvar förekomma i den ofant-
liga ymnighet som man föreställer sig och efter
inbergandet lätt återväxa (man tror attlaf-
var återväxa efter 3 år), så kan deras in-
samlande blifva en ny näringsgren för fol-
ket, på samma gång som landet besparar
en större eller mindre del, ja kanske all den
spanmål och potatis, som eljest årligen skulle
blifva inkastad uti bränvinspannan,
Honstföreningens ÅÄrsexpo.
sition.
som fortgått sedan annandag jul, upphörde i
går. Den företedde ej mycket af särdeles in-
tresse för den större allmänheten; konstvännen
såg dock deri många vackra framtidslöften: de
flesta af taflorna voro nemligen af yngre och
mycket unga artister.
Historiemåleriet var blott representeradt af
ett par arbeten. N:o 44 Sten Sture erbjudande
erkebiskopen Gustaf Trolle fred och försoning,
af Salmson. Bland de många figurerna i denna
tafla träffade man några med rätt goda uttryck;
men kompositionen i sin helhet förrådde temli-
gen mycket nybörjaren, och den svartgrå färgen
hade hållits för kär. Villigt erkännes att ifrå-
gavarande motiv — prisämne, uppgifvet af målar-
akademien -— ej var särdeles lämpligt att be-
handlas af så unga krafter, som hr Salmsons,
hvilken genom andra arbeten gifvit hopp om
att blifva en talang med tiden. N:o 27 Gustaf
II Adolf i slaget vid Mewe, af O. Andersson.
Kompositionen i denna tafla är liflig och rask,
såsom det höfves en bataljmålning, men vi må-
ste beklaga, att hr Å., som är en god hästmå-
lare, så föga synes vårda sig om att få sina
menniskofigurer menskliga. Hans alltid med
nöje sedda taflor skulle, om han visade samma
kärlek för menniskorna, som för djuren, vinna
ökadt intresse.
Bland genretaflorna tilldrog sig Fagerlins
Huslig andakt den största uppmärksamheten
och var onekligen expositionens, fast icke denne
artists, värdefullaste arbete. Vi ha af Fagerlins
hand flera arbeten, som i konstvärde stå fram-
om den nu omnämnda, af konstföreningen be-
ställda taflan; men denna är dock, i anseende
ill det delikata, man kunde nästan säga, i yt-
.ersta grad fulländade utförandet, ett arbete
som försvarar sin plats och alltid skall tildraga