Petters kupletter i Herr Larssons
Pariserförd.
(Melodi: cPolkander är kommen till stan.)
I Stockholm är allting så auschligt och skrait —
Falle; atlahej, fallerejrejrej!
Ej kan man betala, ej får man betalt!
Jo, så står det till — fallerallahej!
Hvart bodfönster hänger man varorna på —
Men bokhållarn hänger vid disken också.
Och bränviospatronerna nästan förgås —
Sen bränvinet pumpas ur berg i Borås.
Och bagarn på mjölet så knusslar och spar —
Att snart utat-kakan blott hålet är qvar.
Och källarnas biffstekar krympa, gunås —
Sen oxarne resa till England, förstås.
Och ölet blir särare, men stiger ändå —
Och hbusen de falla, men byrorna stå.
Der förr var kalaser, med vinsorter till —
Der letver man nu af potatis och sill.
Nej, då är väl Skåne ett Abrahams sköt! —
Der bor man bland limpor och handskar och gröt.
Der finns det studeater med välkända namn —
Som gifva konserter uti Köpenhamn.
Der bar man ett stort industrilotteri —
Der finnes det slott med magnater uti.
Och näsan de sätta så högt, påstås det, —
Liksom sPetri skorsten i Malmö, ni vet!
Och derför till Skåne min vandring jag gör
Fallerallahej, fallerejrejrej!
Ty der vill jag lefva till dess att jag dör
Och ändå litet tilll — fallerallahej!