Petters kupletter i Herr Larssons Pariserförd. (Melodi: cPolkander är kommen till stan.) I Stockholm är allting så auschligt och skrait — Falle; atlahej, fallerejrejrej! Ej kan man betala, ej får man betalt! Jo, så står det till — fallerallahej! Hvart bodfönster hänger man varorna på — Men bokhållarn hänger vid disken också. Och bränviospatronerna nästan förgås — Sen bränvinet pumpas ur berg i Borås. Och bagarn på mjölet så knusslar och spar — Att snart utat-kakan blott hålet är qvar. Och källarnas biffstekar krympa, gunås — Sen oxarne resa till England, förstås. Och ölet blir särare, men stiger ändå — Och hbusen de falla, men byrorna stå. Der förr var kalaser, med vinsorter till — Der letver man nu af potatis och sill. Nej, då är väl Skåne ett Abrahams sköt! — Der bor man bland limpor och handskar och gröt. Der finns det studeater med välkända namn — Som gifva konserter uti Köpenhamn. Der bar man ett stort industrilotteri — Der finnes det slott med magnater uti. Och näsan de sätta så högt, påstås det, — Liksom sPetri skorsten i Malmö, ni vet! Och derför till Skåne min vandring jag gör Fallerallahej, fallerejrejrej! Ty der vill jag lefva till dess att jag dör Och ändå litet tilll — fallerallahej!