Ett misstag.
Från engelskan af Cha.
Mabel Wood var icke egentligen. hvad man
kallar skön; dock ansågs hon af mången så-
som: ganska intagande. Hennes ansigtsdrag voro
oregelbundna; men hom hade älskliga bruna
ögon--uchk symrande röda däppar, som ovilkor-
ligen hos betraktaren framkallade längtan att få
kyssa dem. Hvarje hennes rörelse var intagande,
och kon visste att i hela sitt uppförande in-
Tirga ett behag, så Jljuft, att det ej var un-
deriist, om hon ofta föredrogs framför andra
flickor, Vida öfverträffarde henne i skönhet, men
i saknad af dessa vigtiga företräden. Fru
Windslow, en gramfru, brukade ofta säga, ska-
kande på hufvudet, att hon ej kunde begripa,
hvad det egentligem var, som karlarne beun-
drade hos Mabel Wood. Men det oaktadt fort-
foro de att beundra, då deremot fru Windslows
vackra, men koketta döttrar gingo miste om
den hyllning, som, enligt deras mors åsigt, i
rikt mått borde blifvit deras lott.
Mabel var icke kokett, men hon tyckte om,
att man skänkte henne sin uppmärksamhet,
derom var ingen fråga. Hon gaf tre eller fyra
af sina hög.t värderade tillbedjare titeln kusin,
och de nyttjade sitt kusinliga privilegium i dess
Men det favns ibland
belåten med denna slägt-
1 ätt mottaga den
mn bror, och så
hats på den be-
; eftersträlvade, att Mabel slutligen
fam sig mvödsakad att upphöja horom till den
iats i hennds hjerta, som dittills förblifvit obe-
För Louocm skulle hon görna försakat
stfrets nöjen. och uppsag! slägtskapen
FUSiLer, oj. Une Nobkeå
1