Ett misstag. Från engelskan af Cha. Mabel Wood var icke egentligen. hvad man kallar skön; dock ansågs hon af mången såsom: ganska intagande. Hennes ansigtsdrag voro oregelbundna; men hom hade älskliga bruna ögon--uchk symrande röda däppar, som ovilkorligen hos betraktaren framkallade längtan att få kyssa dem. Hvarje hennes rörelse var intagande, och kon visste att i hela sitt uppförande inTirga ett behag, så Jljuft, att det ej var underiist, om hon ofta föredrogs framför andra flickor, Vida öfverträffarde henne i skönhet, men i saknad af dessa vigtiga företräden. Fru Windslow, en gramfru, brukade ofta säga, skakande på hufvudet, att hon ej kunde begripa, hvad det egentligem var, som karlarne beundrade hos Mabel Wood. Men det oaktadt fortforo de att beundra, då deremot fru Windslows vackra, men koketta döttrar gingo miste om den hyllning, som, enligt deras mors åsigt, i rikt mått borde blifvit deras lott. Mabel var icke kokett, men hon tyckte om, att man skänkte henne sin uppmärksamhet, derom var ingen fråga. Hon gaf tre eller fyra af sina hög.t värderade tillbedjare titeln kusin, och de nyttjade sitt kusinliga privilegium i dess Men det favns ibland belåten med denna slägt1 ätt mottaga den mn bror, och så hats på den be; eftersträlvade, att Mabel slutligen fam sig mvödsakad att upphöja horom till den iats i hennds hjerta, som dittills förblifvit obeFör Louocm skulle hon görna försakat stfrets nöjen. och uppsag! slägtskapen FUSiLer, oj. Une Nobkeå 1