Från engelskan af Cha.
Jag är nödsakad att lemna dig på ett par
dagar, Maria, sade mr. George Simpkins en
morgon vid frukostbordet.
Hvart skall du fara, George? frågade hans
unga fru.
Göromål kalla mig till Paris. Det är hög
tid att realisera våra egendomar der.
Kan icke din kompanjon resa?
Det kunde han visserligen, men jag smick-
rar mig med, att jag bittre förstår bedöma
egendomar, och derför föredrager jag att sjelf
resa.
När ämnar du fara?
sKlockan half sex, öfver Dieppe. Vill du
vara snäll och lägga ned litet saker åt mig
före middagen?
Det skail jag göra, George.
M:r och m:rs Simpkins hade varit gifta ett
år. De lefde endrägtigt och lyckligt tillsam-
man och älskade hvarandra, ovanligt nog, lika
högt som under smekmånaden.
Maria var stolt öfver sin man, som verkligen
var en ovanligt vacker karl, och betraktade
honom såsom ett mönster för äkta män. Han
återgäldade sin lilla vackra hustrus rättmätiga
stolthet med en liknande känsla.
Om m:rs Simpkins hade något fel så var det,
att hon var litet svartsjuk. Hon var särdeles
rädd att låta andra fruntimmer njuta för myc-
ket af hennes mans sällskap.
Detta vare nog sagdt såsom inledning.
M:r Simpkins åt tidigt middag, tog sin natt-
säck, hvaruti hans lilla hustru hade nedlagt ett
erforderligt antal af skjortor, kragar etc., och
återvände till kontoret, hvarifrån han ämnade
begifva sig direkte till jernvägsstationen,