Slägtfejden
eller
En arftagerskas Ssjelf-biografi.
(Forts. från föreg. n:0.)
Det hven i trädens toppar, och dock tyckte
jag mig en eller ett par gånger höra ljud ne-
danför mitt fönster, som icke kunde härröra af
stormen. Men jag tillskret dessa ljud min upp-
jagade inbillning, och gick slutligen, uttröttad
och bedröfvad, till sängs.
Huru länge jag sof, vet jag icke; förmodli-
gen var det blott några få minuter. Jag väck-
tes plötsligen ur min slummer af hviskande
röster, och öppnande mina ögon, blef jag vid
skenet af ljuset, hvilket jag lemnat brinnande
på nattduksbordet, varse tvänne män, som höllo
på att granska mina armband.
Bådas ansigten voro till en del undanskymida;
men ljuset föll på deras kläder, och af dessa
såg jag att de voro ziguenare.
De talade sakta med hvarandra, synbarligen
förlitande sig på min djupa sömn. En stund
klappade mitt hjerta så våldsamt, att jag icke
kunde uppfatta hvad de sade. Sedan jag hun-
nit i någon mån bemästra mina upprörda
känslor, ändrade tjufvarna ställning, hvarige-
nom deras ansigten blefvo i sin helhet belysta.
Det var nära att jag hade uppgifvit ett ljud-
eller, om icke Paul,
vid e!dljus till den grad
ifall han redan varit
död, sknile ha trott mig se hans vålnad,
Darrande af rädsla och förvåning låg jag
några minuter, utan att veta hvad jag skulle
göra eller tänka. Men i en hast fick jag en
id6; och den ena tanken ledde till den andra.