3 sednaste tiden har detta missnöje brutit ut öppet våld mot myndigheterna i landet och not lagens tjenare i England, der hundratusenals irländare lefva. En af de sednaste våldsyttringar, hvartill feierna (så kallade efter en forntida irländsk vöfding) gjort sig saker, var att söka befria Vågra häktade kamrater i Manchester; vid letta tillfälle dödades höndelsevis tre poliskonstaplar, men de som gjorde befrielseförsöket ortappades och hafva nyligen, dömda för mord, med lifvet fått plikta för sitt tilltag. Denna den engelska regeringens blodiga hämnd, gällande icke blott enskilda personer utan hela feniska partiet, har naturligtvis, såsom vi tid efter annan omtalat, väckt den största förbittring hos de afrättades landsmän, men hittills har i främsta rummet sorgen tagit ut sin rätt; nu börjar hämnden. Telegrammer hafva mer än en gång på de sednaste veckorna omtalat, hurusom man i Englands hufvudstad vidtagit särskilda försigtighetsmått af fruktan för repressalier från fenierna. Att detta haft giltiga skäl synes af en nyss timad händelse som bokstafligen kommit en del af London att darra på sina grundvalar och som injagat skräck hos hela stadens befolkning. Vi berätta derom följande: Den 13 dennes lärer polisen i London på morgonen erhållit underrättelse om, att ett försök den dagen skulle komma att göras för att befria tvenne bäktade fenier — den ene en af resningens chefer — ur det fängelse, der de förvarades, det så kallade korrektioashuset. Man tog derför sina försigtighetsmått och byggnaden omringades af patrullerande, civilklädda poliskonstaplar. Dessutom hade man redan för länge sedan ställt under polisuppaigt ett i närheten liggande hus, som var misstänkt såtom varande en samlingsplats för fenier. Intill den 13 på middagen bade ingenting misstänkt förekommit; men vid denna tid märkte tvenne af de utanför fängelset patrullerande kocatsplarne tvenne karlar af misstänkt utseende och en qvinne, hvilkas uppförande var något besynnerligt, och hvilka personer i oga tycktes betrakta fängelsemurarne och kringliggande gator och gränder. Sannolikt misstänkande att de observerades, sökte de aflågsna sig i olika riktningar, men lemnades af konstaplarne, så länge de voro i närheten, icke ur sigte. De förra skiljdes sedan åt, för att åter intaga sina anvisade poster. Knappast hade tvenne af dem åter ankommit till en till Corporationlane förande genomgång, då tvenne af de förut observerade karlarne i fullt språng och med uttryck af rädsla och sinnesrörelse i sina ansigten kommo rusande mot dem, i riktniog från fångelset. Anande oråd, anböllo konstaplarne dem, då i samma ögonblick en explosion inträffade, som nästan kastade både konstaplar och fångar till marken. Den tredje konstapeln såg i Corporation lane en annan individ, som emellertid undkom bonom derför att han af explosionen kastades till marken: Explosionen var så stark, att hela den kringliggande, tätt befolkade stadsdelen skakades deraf. Nästan i samma ögonblick såg man i Corporation lane (en trång gata, som löper längs fängelsets nordvestra mur och som på motsatta sidan är be.byggd med en sträcka af trevånings, tätt befolkade hus) män och qvinnor, med dibarn på armarna, och barn med skräck och fasa målade i sina ansigten, skrikande, blödande. och ropande på bjelp, rusa ut i det fria ur de bakom dem instörtande busen. Från alla sidor tillströmmade de uppskrämda innevånarne i grannskapet. Ingen visste, hvad som händt, eller hvart man skulle vända sig. Scenen var bjertslitande. Lyckligtvis befann sig den massa af små barn, hvilka vanligen bruka springa omkring och leka i grannskapet, ännu i skolorna, under det att den största delen af den manliga befolkningen var borta på sitt arbete eller annorstädes. En brescb, omkring 20 fot nedtill vid marken och 60 å 70 fot upptill i den mer än 2 fot tjocka och 25 fot höga fångelsemuren,-högar af krossade tegelstenar och grus, otaliga krossade fönsterrutor, midtemot en st äcka af totalt-instörtade hus, flere remnade och andra, ur hvilka dör-. rar och fönster slagits ut, och ännu andra, från hvilka taket sprängts utaf — deremellar döda och sårade — det var den första anblick af den genom exp osionen framkallade förstörelsen, som framställde sig för de häpne åskädarneg blickar. Rörande de af polisen håktadepefsonerna, hafva ögonvittnen meddelat ytterligare följande upplysningar: Ungefär 20 minuter före kl. 4 observerades af några personer i trakten tre personer, två män och . en qvinna, hvilka förde med sig en kärra, på hvilken stod ett 40 kannors kärl. De drogo kärran till det ställe vid fängelsemuren, der brescken nu är. En af karlarna satte en brännare i ett hål på kärlet och antände densamma. Den slocknade åter; i samma ögonblick kastade den andres till honom ett tändsticksfodral och han antände brännaren ånyo. Såsnart han öfvertygat sig om att den brann, gprang han jemte kamraten, men greps, såsom härofvan är berästadt. Emellertid hade kärlet med uvgefår 500 skålpund krut uti exploderat med en förfärlig knall, som kom hela trakten ätt skaka och lade allt omkring sig i ruiner, dödade fyra och sårade sextio personar. Den ene af de häktade är 46 år gammal och skräddare till yrket; den andre är 36 år och skomakare. Qvinnan är 30 år gammal. Sent på af toaen sökte hon att strypa sig i cellen, men hindrades af fångvaktaren att fullborda sitt uppsåt och belades sedan med kedjor. Hon char flitigt besökt den ene af de fångne femierna och har deruvder förskaffat sig en känuedom af fångelsots inre, gom gaf avledning till det med exp:osionen afsedda befrielseförsöket. De båda fångarne brukade nemligen, på grund af da inom fåogelset gållande stadgar, hvarja eftermiddag kl. 4 tillåtas att promenera på gården för att hemta frisk luft. Derpå byggde uppenbarligen de sammansvurne sin plan; de ville språnga sönder muren, för att under den nilmänna förvirringen gifva fångarne tiillfålle att fly. . 2 treone häktade stodo redan den 14 inför rätta. anzlagade för uppsåtligt mord. I London