— Nej, ehuru jag älskar honom innerligt, såsom vore jag hans syster. Och hvad det vidkommer att jag tror honom, tillade hon, 1 det hon stolt upplyftade sitt hufvud, så får jag upplysa er, att han aldrig yttrat en osanning. Jag skulle tro honom, om han sade att ett träd vore en fogel. — Det var märkvärdigt, må jag tillstå. — Jo, ser ni, jag skulle åtminstone veta att han för sin det uppfattade trädet såsom en fogel. Men detta är onyttigt prat, och tiden hastar. Vill ni komma? — Hvart? — Till honom. — I York? — Ja. — Hvad skulle det tjena till? Jag kan ju i alla fall icke göra någonting för honom. — Öfvertala honom att säga, huru det förhåller sig med det brott, hvarför han lider. Om han blott bekänner hvem som har begått dådet. . — Jag förstår er icke. Jag har ej ens reda på hvad han är anklagad för. — Jo, för att ha röfvat och nästan mördat en gammal qvinna i närheten af Ripon. — Förfärligt! Och ni vill att jag skall uppsöka honom? Å — Ja, derföre att; han är oskyldig. mig! — Huru tycker ni, jag skall kunna det? Han har undergått ransakning; om han icke är saker till brottet, hvarför bevisade han då icke sin ld? O, tro icke ville tala, icke ville förråda de Så var det; men låt mig berätta det vidare på vägen; ty vi ha ingen tid att förlora. Hon tog några steg framåt; men då hon vände sig om och fick se att jag stod orörlig qvar