ver Tibern, der vagnen nödgades stanna, skoc-
ade sig svärmen slutligen sä tätt omkring den-
amma, att kardinalens uppmärksamhet blef
ickt, hvilket åter hade till följd, att han med af-
lätt värdighet utdelade välsignelsen. Med an-
akt böjde alla knä för att mottaga densamma;
nen en ung flicka, hvars vackra ansigte gjort
enne eftersökt såsom modell, reste sig åter ha-
tigt, gick fram till vagnsfönstret och sade:
Våra synder är det lätt att få förlåtna, men
åra magar de hungra fortfarande! Bröd! Bröd!
Jen på framsätetssittande presten utkastade på
Antonellis befallning några få silfvermynt bland
nassan, som slogs om dem under det att vag-
ven rullade vidare. Allt bidrager sålunda till
att hopa allt mera och mera brännämne och jag
tror att man har rätt, då man fruktar för, att,
derest konferensen icke snart öppnas, skall åter
en revolution utbryta, farligare än den, som nyss
är qväfd; ty de sinnen, hvilka voro lugna vid
Garibaldis sednaste misslyckade försök, de äro
nu idel eld och lågor.
General de Failly hade den 2 dennes afskeds-
audiens hos påfven. Före audiensen mottog ge-
neralen de påflige officerarne och höll till dem
ungefär följande tal: Varen utan bekymmer!
Vi lemna Rom, för att underlätta de börjande
underhandlingarne, men vi stanna i Civita-Vecchia.
Veten, att bakom den brigad, som der qvarstam-
nar, står hela den franska armen. — Marki-
sinnan Cairoli, som i Italiens frihetsstrider för-
lorat trenne sina söner, deraf en i Garibaldis
sednaste företag, har hos påfliga regeringen an-
hållit att en fjerde son, som jemväl följde
Garibaldi och nu ligger illa sårad på ett la-
sarett i Rom, måtte till henne utlemnas.
Denna ansökan har regeringen emellertid
varit nog lågsinnad att afslå. Markisinnan har
från flera italienska städer fått mottaga adres-
ser, i hvilka man uttalat sitt varma deltagande
i den hårdt pröfvade, patriotiska qvinnans djupa
sorg. — Grefvinnan Martini della Torre, en Ga-
ribaldis väninna, som kommit till Rom för att
vårda sårade garibaldister, har blifvit utvisad
från staden. Man finner af ofvanstående båda
notiser, att åtminstone ridderlighet icke är nå-
gon framstående egenskap hos den påfliga re-
geringen.
Flere franska ingeniörgeneraler och officerare
hafva afsändts till Rom för att öfvervaka ombyg-
gandet af dervarande befästningsverk.
Den i Wien undertecknade och till dervarande
representanthus aflemnade adressen mot konkor-
datet (det fördrag, som lägger kyrko- och un-
dervisningsväsendet i de af påfven tillsatte bi-
skoparnes händer) räknar 41,324 underskrifter,
hvilka med hänseende till undertecknarnes sam-
hällsställning kunna klassificeras sålunda: mili-
tärer (större delen officerare) 333, juris-dokto-
rer 462, medicine ,dito 665, stats- och stads-
embetsmän 2,168, privat-tjenstemän 4,425, konst-
närer 1,261, författare 345, ståndspersoner 1,601,
husegare 1,841, köpmän 2,958, handtverkare
25,154, adelsmän 123. I sjelfva verket hafva
400 adelsmän, deraf 26 tillhörande den högre
adeln, undertecknat adressen, men de öfrige äro
inbegripne i någon af de ofvan uppräknade ka-
tegorierna.
Vid senatens i Washington sammanträde den
29 sistlidne november ingaf Chandler en motion,
som mottogs med ljudliga skrattsalvor. I mo-
tionen framhölls, hurusom Förenta Staternas
regering under fiendtligheterna mellan Storbri-
taniens regering och konung Theodor af Abys-
sinien borde iakttaga en sträng och opartisk
neutralitet och låta samma rättigheter och pri-
vilegier komma de båda krigförande makternas
flaggor till del. Chandler förklarade sin motion
vara en kopia af den britiska neutralitetsförkla-
ringen under Unionens krig medSydstaterna.
Sedan en talare uppträdt mot motionen, öfver-
gick man under mycken munterhet åter till dag-
ordningen.
Från en af de abyssiniske fångarna, d:r Blanc,
har åter bref ingått till England. Abyssinierna
skildras af honom såsom en feg, rå hord af fyll-
bultar, hvika lefva i månggifte och välta sig i
sinnlighetens dy, och konung Theodor såsom ett
halfförryckt vilddjur. Min far var vansinnig
och mitt folk säger att också jag är vansinnig;
jag ville icke tro det, men nu vet jag att det är
sannt, skall han sjelf hafva yttrat, och detta den
svarte furstens sinnestillstånd karakteriserar äf-
ven hela hans beteende mot fångarne. Än be-
handlas de väl, än illa. Vid ett besök i Gaffat,
der han inspekterade sitt kanongjuteri, lät han
prygla till döds en gjutare, som i hans närvaro
kallat europterna herrar. Eh af fångarna,
Rosenthal, hade han så när stuckit ned, derför
att denne underlåtit att bocka sig för maje-
stätet.