skall ni för någon, icke ens för er man, för-
råda orsaken till er flykt ifrån Ellerslie?
—- Jag har redan gifvit er mitt löfte, och
jag upprepar det ännu en gång: aldrig skall
någon dödlig veta, hvad som försiggick denna
natt.
— Jo, verlden skall veta det utaf mig, på
det att ert rykte må bli återupprättadt. Var
tyst! utropade han, då han såg att jag ville
göra invändningar; låt mig åtminstone verka
något godt, innan jag dör. Kommen hit alla,
och ni, doktor, gif mig styrka under fem minu-
ter — en billig begäran, eller huru, af en per-
son, som för två timmar sedan åtnjöt full lifs-
kraft... Hvem är ni?
— Lady Anne Sommerset.
— Moder till den man, hvilken, efter hvad
ryktet säger, kommer att gifta sig med Isa-
bella?
— Ja.
— Än han sjelf — hvar är då han?
— Här, sade en röst tätt invid mig.
Jag såg mig förvånad om och varseblef ma-
joren, hvilken med några ord underrättade mig
att han ett par ögonblick förut ankommit till
stället.
— Det är bra, vi träffas såsom gamla be-
kanta, Sommerset, ehuru vi vid vår sista sam-
manvaro föga anade att vi nästa gång skulle
mötas under sådana här förhållanden. Men ti-
den flyr, och jag måste skynda mig. Vi känna
hvarandra väl; och ni åtminstone skall derföre
icke blifva förvånad, när ni får höra att Isabella
Neville, min stjufdotter, med hvilken jag hört
att ni är förlofvad, flydde från Ellerslie, för att
rädda sitt lif, efter hvilket jag under månader
traktade och slutligen försökte på en gång taga
genom att tillblanda en giftdryck åt henne.
— Omöjligt! ban yrar, ropade alla, utom
Betty och herr Ryland, hvilka med ögonen