åter reste sig upp. Så snart jag varseblef hen-
nes ansigte intogs jag af häpnad och fasa.
Förfärlig hade hon sett ut förut; men under
den korta stund hon legat på marken hade
hen förändrats till den grad, att man knappt
kunde känna igen henne. Det tycktes mig
som hade hon under några minuter genomlef-
vat ett halft århundrade. Hennes hy var ask-
grå; och om hennes djupt liggande ögon; ur
hvilka samma hemska eld lyste, som så ofta
skrämt mig; varit borta; skulle hon mycket lik-
nat en mumie;
Hon bliekade åt alla sidor; oeh derefter höjde
hon sin stämma och talade; under det hennes
omgifning iakttog en graflik tystnad:
— Barn; såde hon med djupt allvar; jag har
kallat er från landets alla trakter till denn
sammankomst; Aren I samlade? :
— Ja; alla; ropade en mängd röster; med
undantag af Paul;
— Ahl mumlade Madge med ett spasmo-
diskt leende; Jag har icke glömt s:.
Härpå följde en kort paus; hvarefter hon
upplyftade sitt hufvud och återtog:
— Från öster och från vester; från norr och
från söder har jag kallat eder tillsammans; för
att bevittna en gerning af rättvis hämnd, 8e-
dan femton år tillbaka har jag otåligt väntat
på denna stund; som nu omsider kommit; bä-
rande i sitt sköte min egen skiljsmessa från
lifvet. Under tjugu år har jag styrt eder; kan
någon säga att jag gjort honom orätt? Ni
svara icke. Hvad hindrar eder att tala? En
stund härefter skall mitt öra icke längre för-
nimma de rop om vedergällning; som någon