åter reste sig upp. Så snart jag varseblef hennes ansigte intogs jag af häpnad och fasa. Förfärlig hade hon sett ut förut; men under den korta stund hon legat på marken hade hen förändrats till den grad, att man knappt kunde känna igen henne. Det tycktes mig som hade hon under några minuter genomlefvat ett halft århundrade. Hennes hy var askgrå; och om hennes djupt liggande ögon; ur hvilka samma hemska eld lyste, som så ofta skrämt mig; varit borta; skulle hon mycket liknat en mumie; Hon bliekade åt alla sidor; oeh derefter höjde hon sin stämma och talade; under det hennes omgifning iakttog en graflik tystnad: — Barn; såde hon med djupt allvar; jag har kallat er från landets alla trakter till denn sammankomst; Aren I samlade? : — Ja; alla; ropade en mängd röster; med undantag af Paul; — Ahl mumlade Madge med ett spasmodiskt leende; Jag har icke glömt s:. Härpå följde en kort paus; hvarefter hon upplyftade sitt hufvud och återtog: — Från öster och från vester; från norr och från söder har jag kallat eder tillsammans; för att bevittna en gerning af rättvis hämnd, 8edan femton år tillbaka har jag otåligt väntat på denna stund; som nu omsider kommit; bärande i sitt sköte min egen skiljsmessa från lifvet. Under tjugu år har jag styrt eder; kan någon säga att jag gjort honom orätt? Ni svara icke. Hvad hindrar eder att tala? En stund härefter skall mitt öra icke längre förnimma de rop om vedergällning; som någon