tidningarne spriddes till den stackars landsflyk-
tingens kunskap och gjorde honom så angelä-
gen att få ännu en gång återse Frankrike:
Mycket af hvad jag nu berättat; fingo vi veta
af general Morrissier; det öfriga omtalade herr
och fru de 8:t Foix, då de någon tid sednare;
när den merberörda rättegången blifvit afgjord
till deras förmån; gjorde ett besök i England
med sin förtjusande dotter.
Emellertid fortfor jag oafbrutet att brefvexla
med Fulke:
Det beslöts att lady Anne och jag skulle
lemna London och fara till Monkslade; om
hvilket beslut jag naturligtvis underrättade min
broder; Af honom fick jag till min stora öfver-
raskning det svaret att herr Cunningham oför-
modadt gifvit befallning om att familjen skulle
återvända till Ellerslie; ehuru han sjelf ämnade
qvarstanna i hufvudstaden.
DVi ha icke den ringaste id om skälet för
denna plötsliga förändring i den uppgjorda
planen; skref Fulke; Min far har; såsom du
vet; hyrt våningen för hela säsongen; oeh alla
tjenarne på Ellerslie ha blifvit kallade hit; men
London; som jag alltid funnit otrefligt; skulle
bli det i ännu högre grad, sedan du rest häri-
från; och derföre är jag rätt glad åt att jag
får fara åter till mitt gamla hem. Jag hoppas
att du icke ämnar upphöra att skrifva till mig,
ehuru vi komma att bli längre skiljda från
hvarandra. Dina bref äro min enda glädje; ty
ehuru min helsa nu är bättre än den var, när
jag hade dig i min närhet, känner jag mig så
beklämd — det tyckes mig som hotades jag
af en förfärlig olycka, Jag vet att det är dår-