SLÄGTFEJDEN
EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI.
(Forts, från föreg. Af.)
— Åh! utropade jag. Herr de Coutance
undervisade mig af vänskap och fick ingen be-
talniog.
— Hvad säger ni? Jag föreställde mig :.:
jag tänkte, inföll lady Marchmont i en ton af
felslaget hopp, att det var efter en vanlig öfver-
enskommelse; som :::
— Nej; nej; ieke alls! Herr de Coutance är
en fransk ädling, som i likbet med er sjelf
egnat sig med lif och ajäl åt musikens studium;
och ehura han icke är så rik; som engelsmän
i hans ställning vanligen äro, har..:
— Jog förstår, jag förstår. Han tillhör den
emigrerade franska adeln :. ; Godt; jag behöfver
väl icke säga att ban, om hen vill använda en
del af sia dyrbara tid på mig, skall undfå fri-
kostig belöriog. Skulle ni, fröken Neville; ha
någontiog emot att framställa mitt förslag till
honom?
— Jag tror att han ämnar återvända till
Frankrike — han skulle ha gjort det redan för
någon tid sedan; såvida icke vissa omständig-
heter mellsnkommit och vållat uppskof och jag
är rädd för att, om han låter öfvertala sig att
stanna, blir det på vilkor som ni icke kan avnat
än fiona alltför dryga.
— Det är knappt möjligt. Ham har väl ett
samvete; förmodar jag?
— Ja; och ett ömtåligt sedan: Men; lady
Marchmont, förlåt mig, månne ni icke förhastar