gifvenhet. Jag ansåg det icke alls farligt at bli upptäckt af henne, utan det gladde rig tvärtom att ännu en gång få se hennes vän liga anlete: — Nå, detta var då en riktig fröjdestund må jag säga, utbrast Ester, när hon kom fram och kände igen mig. Men vi få icke samtal: här; vi kunna bli obehagligt öfverraskads Här bredvid är ett litet rum; sor visst icke står öppet för publiken; men hvari jag tror vi kunna få tillåtelse att gå in. Sedan hon på vår begäran hos etablissemen tets egare utverkat tillstånd för oss att på er stund upptaga det ifrågavarande lilla rummet återkom hon; yttrande: — Jag skall stanna qvar här och sysselsätts herr Aylmer och Benson, så att ni må ostördt kunna få säga hvarandra allt hvad ni vilja; oc det torde icke vara så litet, tillade hon; ty jag är rädd för att fröken Neville icke ämnar följ oss hem: — Nej, Ester; ieke ännu: Men jag har si mycket att fråga om; Fulke, att vi böra skynd: 088: Vi förflyttade oss in i sidokammaren och knapp var dörren tillsluten; förrän jag började: — Borätta mig nu allt hvad som händt sedar den sista dagen — den olyckliga dagen; då vi skiljdes på Ellerslie! Det var en lång och gorglig berättelse: All hvad jag fick höra bidrog att göra mig ned slagen; med undantag af en enda omständighet — den nemligen att Fulke blifvit efterhand allt bättre till helsan; Han hade följt de råd, läkarne i Bath gifvit honom; och ehuru her Cunningham förklarade ått det var en alldele: