gifvenhet. Jag ansåg det icke alls farligt at
bli upptäckt af henne, utan det gladde rig
tvärtom att ännu en gång få se hennes vän
liga anlete:
— Nå, detta var då en riktig fröjdestund
må jag säga, utbrast Ester, när hon kom fram
och kände igen mig. Men vi få icke samtal:
här; vi kunna bli obehagligt öfverraskads
Här bredvid är ett litet rum; sor visst icke
står öppet för publiken; men hvari jag tror vi
kunna få tillåtelse att gå in.
Sedan hon på vår begäran hos etablissemen
tets egare utverkat tillstånd för oss att på er
stund upptaga det ifrågavarande lilla rummet
återkom hon; yttrande:
— Jag skall stanna qvar här och sysselsätts
herr Aylmer och Benson, så att ni må ostördt
kunna få säga hvarandra allt hvad ni vilja; oc
det torde icke vara så litet, tillade hon; ty jag
är rädd för att fröken Neville icke ämnar följ
oss hem:
— Nej, Ester; ieke ännu: Men jag har si
mycket att fråga om; Fulke, att vi böra skynd:
088:
Vi förflyttade oss in i sidokammaren och knapp
var dörren tillsluten; förrän jag började:
— Borätta mig nu allt hvad som händt sedar
den sista dagen — den olyckliga dagen; då vi
skiljdes på Ellerslie!
Det var en lång och gorglig berättelse: All
hvad jag fick höra bidrog att göra mig ned
slagen; med undantag af en enda omständighet
— den nemligen att Fulke blifvit efterhand
allt bättre till helsan; Han hade följt de råd,
läkarne i Bath gifvit honom; och ehuru her
Cunningham förklarade ått det var en alldele: