TOKSAOKE TE Sr RAA ni skall välja: antingen skall ni blifva mig oinskränkt tillgifven eller också genast afbryta all förbindelse med mig; jag och er mor kunna icke vara fästade med vänskapens och kärlekens band vid en och samma varelse. Den som är vän till den ena af oss måste hata den andra; — Ni talar säkerligen icke allvarsamt? — Gör jag icke? Ser jag då ut såsom jag skämtade? — Min älskade moster — började jag, djupt rörd af hennes sorgsna stämma och den dystra minen i hennes ansigte. — Tyst! Det är nu icke tid till några ömhetsbetygelser: Ni tycker att jag är fattad af en stark sinnesrörelse; derföre att jag, hvilkens ansigte så länge varit vant att dölja mina tankar; för ett ögonblick afkastat masken; men om ni också bar rätt deri; hoppas ingenting: En flyktig minuts svaghet är icke tillräcklig till att rubba ett beslut, som under årtiondens lopp blifvit för hvarje dag alltmera stadföstadt: Ännu en gång säger jag er, ert val måste ske genast. Hvilka känslor äån rörde sig i min mosters själ — och att hon var häftigt uppskakad; det syntes på. hennes tätt sammanpressade läppar och den dödsblekhet som betäckte hennes anlete — stod bon dock stolt och rak som en staty framför mig; afvaktande mitt svar: Ett par gånger under den korta stund; jag iakttog tystnad; fick jag en stark ingifvelse att kasta mig omkring hennes hals, lofva henne min tillgifvenhet och; sedan jag eröfrat hennes hjerta; begagna: mitt inflytande deröfver till att så småningom uppmjuka detsamma: Sålunda skulle jag måhända framdeles lyckas förmå henne att