TOKSAOKE TE Sr RAA
ni skall välja: antingen skall ni blifva mig
oinskränkt tillgifven eller också genast afbryta
all förbindelse med mig; jag och er mor kunna
icke vara fästade med vänskapens och kärlekens
band vid en och samma varelse. Den som är
vän till den ena af oss måste hata den andra;
— Ni talar säkerligen icke allvarsamt?
— Gör jag icke? Ser jag då ut såsom jag
skämtade?
— Min älskade moster — började jag, djupt
rörd af hennes sorgsna stämma och den dystra
minen i hennes ansigte.
— Tyst! Det är nu icke tid till några öm-
hetsbetygelser: Ni tycker att jag är fattad af
en stark sinnesrörelse; derföre att jag, hvilkens
ansigte så länge varit vant att dölja mina tan-
kar; för ett ögonblick afkastat masken; men
om ni också bar rätt deri; hoppas ingenting:
En flyktig minuts svaghet är icke tillräcklig
till att rubba ett beslut, som under årtiondens
lopp blifvit för hvarje dag alltmera stadföstadt:
Ännu en gång säger jag er, ert val måste ske
genast.
Hvilka känslor äån rörde sig i min mosters
själ — och att hon var häftigt uppskakad; det
syntes på. hennes tätt sammanpressade läppar
och den dödsblekhet som betäckte hennes an-
lete — stod bon dock stolt och rak som en
staty framför mig; afvaktande mitt svar: Ett
par gånger under den korta stund; jag iakttog
tystnad; fick jag en stark ingifvelse att kasta
mig omkring hennes hals, lofva henne min till-
gifvenhet och; sedan jag eröfrat hennes hjerta;
begagna: mitt inflytande deröfver till att så
småningom uppmjuka detsamma: Sålunda skulle
jag måhända framdeles lyckas förmå henne att