dyrt umgälla dem; och jag; hennes barn; som
sett hvad hon utstått, jag vill icke; jag kan
icke; jag. bör icke tåla att.hennes namn i min
närvaro hånas. Jag vet endast föga om det
förffatna och vill icke veta mera. Men när jag
ihågkommer min mors öfvergifna belägenhet;
huru. hon stod ensam i verlden med sitt barn;
utan att någon vän; utan att ens hennes egen
fader och syster frågade efter henne; då är jag
färdig att påstå att det giftermål; som nu af
alla fördömes, men för hvilket hon dock sjelf
får lida mest; icke är att anse för hennes fel;
utän deras; som glömde sina pligter och i stäl-
let för att förlåta; såsom det hade anstått ädla
menniskor; närde ett hat, hvilket föga hedrar
dem: Hade icke er far bort uppsöka sin olyck-
liga, nödställda dotter; äfven om han ansett
henne . vilseförd; och åter upptaga henne i det
hem som en gång varit hennes...
— Taga henne hem!.;; Till mitt kem; som
hon genom sitt beteende förvandlat till en
graft:.: Aldrig! Hon har att tacka sin moders
böner och det högtidliga löfte, denna gaf att
icke under någon förevändning låta henne visa
sig i föräldrahemmet; för att hon icke blifvit
förbannad af min fader; Men det säger jag
er, Isabella Neville; att om min faders styrka
skulle svika honom i hans sista stund, om han
på sin dödsbädd skulle låta öfvertala sig att
förlåta henne; då vill jag med mina egna hän-
der hålla henne tillbaka; på det att icke det
beliga rum; der ban uppgifver sin anda, må
blifva förorenadt genom hennes närvaro:
— Må Gud hafva misskund med er; min
fröken! Huru olycklig min mor än må vara;
hon är dock mindre ömkansvärd än ni..:z: