dyrt umgälla dem; och jag; hennes barn; som sett hvad hon utstått, jag vill icke; jag kan icke; jag. bör icke tåla att.hennes namn i min närvaro hånas. Jag vet endast föga om det förffatna och vill icke veta mera. Men när jag ihågkommer min mors öfvergifna belägenhet; huru. hon stod ensam i verlden med sitt barn; utan att någon vän; utan att ens hennes egen fader och syster frågade efter henne; då är jag färdig att påstå att det giftermål; som nu af alla fördömes, men för hvilket hon dock sjelf får lida mest; icke är att anse för hennes fel; utän deras; som glömde sina pligter och i stället för att förlåta; såsom det hade anstått ädla menniskor; närde ett hat, hvilket föga hedrar dem: Hade icke er far bort uppsöka sin olyckliga, nödställda dotter; äfven om han ansett henne . vilseförd; och åter upptaga henne i det hem som en gång varit hennes... — Taga henne hem!.;; Till mitt kem; som hon genom sitt beteende förvandlat till en graft:.: Aldrig! Hon har att tacka sin moders böner och det högtidliga löfte, denna gaf att icke under någon förevändning låta henne visa sig i föräldrahemmet; för att hon icke blifvit förbannad af min fader; Men det säger jag er, Isabella Neville; att om min faders styrka skulle svika honom i hans sista stund, om han på sin dödsbädd skulle låta öfvertala sig att förlåta henne; då vill jag med mina egna händer hålla henne tillbaka; på det att icke det beliga rum; der ban uppgifver sin anda, må blifva förorenadt genom hennes närvaro: — Må Gud hafva misskund med er; min fröken! Huru olycklig min mor än må vara; hon är dock mindre ömkansvärd än ni..:z: