SLÄGTFEJDEN EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI. (Forts. från föreg. JF.) — Bah! Hela er framtida lycka beror på er uppriktighet. Men jag behöfver icke nu höra några detaljer; Ibland säger tystnaden mera än många ord, och ett sådant förhållande är nu. förbanden; Ni har lidit. mycket, jag vet det; jag läser det i ert ansigte, och ni kan derför för tillfället spara er en bekännelse; som måste vara smärtsam: Men säg mig, hvad del hade er mor i den dåliga bebandlirg; som nödgade er att lemna ert hem? Ar hon så förderfvad, bar hon till den grad vanslägtats från sin ädla ätt, att hon kunnat tillåta, det hennes förstfödda barn — tillika det enda band som förenar henne med honom; hvilkens namn det borde ha varit hennes stolthet att under, hela lifvet bära — blifvit bemött med hårdhet och missaktniög af denne föraktlige usling, med hvilken hon aldrig skulle ha trädt i äktenskap; såvida hos henne funnits den ringaste känsla af eget värde? Har hon kunnat vara nog låg att :.: — Håll upp; fröken Aylmer; utropade jag; i det jag reste mig från min plats i soffan: Ni ogiller på det högsta handlingar; som blifvit begångna under fordna tider, och öfver hvilka jag af lätt begripliga skäl icke är mäktig att fölla något omdöme. Det må vara er rättighet; men ni får icke glömma att ni nu talar till mig, er mycket kländrade systers dotter: Hvilka fel min stackars mor än begått; har hon fått