SLÄGTFEJDEN
EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI.
(Forts. från föreg. JF.)
— Bah! Hela er framtida lycka beror på er
uppriktighet. Men jag behöfver icke nu höra
några detaljer; Ibland säger tystnaden mera
än många ord, och ett sådant förhållande är
nu. förbanden; Ni har lidit. mycket, jag vet
det; jag läser det i ert ansigte, och ni kan
derför för tillfället spara er en bekännelse;
som måste vara smärtsam: Men säg mig, hvad
del hade er mor i den dåliga bebandlirg; som
nödgade er att lemna ert hem? Ar hon så för-
derfvad, bar hon till den grad vanslägtats från
sin ädla ätt, att hon kunnat tillåta, det hennes
förstfödda barn — tillika det enda band som
förenar henne med honom; hvilkens namn det
borde ha varit hennes stolthet att under, hela
lifvet bära — blifvit bemött med hårdhet och
missaktniög af denne föraktlige usling, med
hvilken hon aldrig skulle ha trädt i äktenskap;
såvida hos henne funnits den ringaste känsla
af eget värde? Har hon kunnat vara nog låg
att :.:
— Håll upp; fröken Aylmer; utropade jag;
i det jag reste mig från min plats i soffan:
Ni ogiller på det högsta handlingar; som blif-
vit begångna under fordna tider, och öfver
hvilka jag af lätt begripliga skäl icke är mäk-
tig att fölla något omdöme. Det må vara er
rättighet; men ni får icke glömma att ni nu talar
till mig, er mycket kländrade systers dotter:
Hvilka fel min stackars mor än begått; har hon fått