bändt mig: Jag ser Guds finger tydligen i allt
detta. Jag hade ju kunnat komma att hejda
tusen skenande hästar, utan att erhålla annan
ersättning än litet pengar; som skyddat mig
för nöden under de närmaste dagarna: Och
hvarför skulle det just vara hennes lif det
blef mig förunnadt att rädda?
— Ja; det är verkligen märkvärdigt.
— Jag skulle tro det::. Och när jag nu
hunnit göra mig riktigt omtyckt af den höga
damen, hvilket torde bli ganska lätt; om jag
blott sköter väl mina åligganden, skall jag på
fint vig erinra henne om Mary; så att hon ber
att få se henne, och när du — härvid vände
ban sig till sin hustru — får företräde och
kommer i tillfälle att tala med henne om hvad
du behagar; så vore det väl besynnerligt om
du icke skulle kunna åstadkomma en gynnsam
vändning i fröken Bells öden;
— Ja, var öfvertygad om att jag skall för-
söka; om jag misslyckas; blir det icke mitt fel:
O! fröken Bell; den dag, då jag kan tjena er,
skall blifva för mig en stor glädjedag:
— Jag vet att ni skulle ingenting högre
önska; ty ni glömmer alldeles bort huru myc-
ket godt ni redan bevisat mig: Men jag är
rädd för att min moster är alltför orubblig i
sina föresatser och hyser alltför starka fördo-
mar mot mig, för att vilja lyssna till de lof-
ord, ni kan komma att yttra om mig.
— Det tror icke jag, inföll John; Hon är
stolt — och det har hon väl rätt till att vara?
Men hennes bjerta är så godt som trots nå-
gons; derom kan ni vara förvissad; ty alla tje-
narne talade väl om henne; och flera af dem
hade känt henne ifrån hennes barndom. Med