bändt mig: Jag ser Guds finger tydligen i allt detta. Jag hade ju kunnat komma att hejda tusen skenande hästar, utan att erhålla annan ersättning än litet pengar; som skyddat mig för nöden under de närmaste dagarna: Och hvarför skulle det just vara hennes lif det blef mig förunnadt att rädda? — Ja; det är verkligen märkvärdigt. — Jag skulle tro det::. Och när jag nu hunnit göra mig riktigt omtyckt af den höga damen, hvilket torde bli ganska lätt; om jag blott sköter väl mina åligganden, skall jag på fint vig erinra henne om Mary; så att hon ber att få se henne, och när du — härvid vände ban sig till sin hustru — får företräde och kommer i tillfälle att tala med henne om hvad du behagar; så vore det väl besynnerligt om du icke skulle kunna åstadkomma en gynnsam vändning i fröken Bells öden; — Ja, var öfvertygad om att jag skall försöka; om jag misslyckas; blir det icke mitt fel: O! fröken Bell; den dag, då jag kan tjena er, skall blifva för mig en stor glädjedag: — Jag vet att ni skulle ingenting högre önska; ty ni glömmer alldeles bort huru mycket godt ni redan bevisat mig: Men jag är rädd för att min moster är alltför orubblig i sina föresatser och hyser alltför starka fördomar mot mig, för att vilja lyssna till de loford, ni kan komma att yttra om mig. — Det tror icke jag, inföll John; Hon är stolt — och det har hon väl rätt till att vara? Men hennes bjerta är så godt som trots någons; derom kan ni vara förvissad; ty alla tjenarne talade väl om henne; och flera af dem hade känt henne ifrån hennes barndom. Med