såvida icke fru Elliot; åtföljd af ett dussin för-
ääma herrar och damer, kommit efter oss för
att säga artigheter och erbjuda förfriskningar.
— Nej; tack; nej, tack; svårade min väninna
på det gjorda erbjudandet; vi nöja oss ännu
så läöge med frisk läft; Men sedan, då vårt
värf är slutadt; skola vi kålla till godo med
era läckerheter ::;
— Men tillåter icke ers nåd; invände fru
Elliot; att jag bär hit en glace ::: eller några
vindräfvor, eller. :: Jag kan icke bli riktigt
lugn förrän jag får veta; hvad oi behagar; och
tillfredsställa er önskan:
— Nå väl; jag behagar ingenting: Men
kanske fröken Bell::: Säg; fröken; om ni vill
förtära något af det myckna goda; fru Elliot
har att bjuda på: För all del stilla hennes
oro i afseende på er likasom jag gjort det i
afseende på mig:
— Ja; inföll värdinnan; efter ert förtjenst-
fulla uppträdande torde ni vara ibehof af något
att vederqvicka er med: Det skall blifva mig
en glädje att få gifva befallning om att man
serverar er hvad ni åstundar:
Jag hann knappast ge ett nekande svar bärpå;
förrän - samtalet tog en annan vändning deri-
genom att ett äldre fruntimmer inträdde i
rummet.
— Ahl är det ni, käraste mamma? utropade
pprimadonnan. Af hvilken anledning uppsöker
pi oss i vår fristad? Kommer ni för att be-
römma eller tadla? Men låt mig nu först pre-
sentera för er den nya stjernan på vår bimmel,
den unga dam som nyss utförde ett af era
favoritstycken; och som tyckes komma att öfver-
glänsa alla oss andra.:. Miss Bell och min