SLÄGTFEJDEN EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI. (Forts. från föreg. Af.) Jag ställde mig emellertid på den plats; herr de Coutance anvisade mig; och var glad att få en sysselsättning genom att ögna på åtskilliga musikalier; som blifvit lagda på en stol tätt bredvid mig. Det susade för mina öron; menniskorna språkade på alla sidor om mig; och ur sorlet af deras röster var jag ej mäktig att urskilja ett enda tydligt ord. Det fruntimmer; som skulle utföra det förnämsta solo-partiet — prima-donnan; såsom hon kallades — samtalade med den kaväljer; hvilken skulle ackompsgnera henne, då ena grupp; som en stund varit inbegripen i en, att döma af de talandes miner och åtbörder, högst liflig diskussion; hastigt närmade sig henne och framställde en fråga: Hona gaf ett svar; som tycktes helt och hållet tillfredsställa dem alla och på en gång afhugga den tvisteknut; som de förgäfves sökt lösa. Men sedan såg hon sig omkring i rummet; likasom letade hon någon och vände sig derefter till värdinnan på stället, utropande: — Men; fru Elliot; hvar är den dam; som skall sjunga fröken Wtittakers parti? Har hon icke kommit ännu? Hon borde verligen ha varit här för längesedan. Tänk hvad det skall bli obebägligt för henne att uppträda genast