SLÄGTFEJDEN
EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI.
(Forts. från föreg. Af.)
Jag ställde mig emellertid på den plats; herr
de Coutance anvisade mig; och var glad att
få en sysselsättning genom att ögna på åtskil-
liga musikalier; som blifvit lagda på en stol
tätt bredvid mig.
Det susade för mina öron; menniskorna språ-
kade på alla sidor om mig; och ur sorlet af
deras röster var jag ej mäktig att urskilja ett
enda tydligt ord.
Det fruntimmer; som skulle utföra det för-
nämsta solo-partiet — prima-donnan; såsom hon
kallades — samtalade med den kaväljer; hvil-
ken skulle ackompsgnera henne, då ena grupp;
som en stund varit inbegripen i en, att döma
af de talandes miner och åtbörder, högst liflig
diskussion; hastigt närmade sig henne och fram-
ställde en fråga:
Hona gaf ett svar; som tycktes helt och hål-
let tillfredsställa dem alla och på en gång af-
hugga den tvisteknut; som de förgäfves sökt
lösa.
Men sedan såg hon sig omkring i rummet;
likasom letade hon någon och vände sig der-
efter till värdinnan på stället, utropande:
— Men; fru Elliot; hvar är den dam; som
skall sjunga fröken Wtittakers parti? Har hon
icke kommit ännu? Hon borde verligen ha va-
rit här för längesedan. Tänk hvad det skall
bli obebägligt för henne att uppträda genast