och ordnade mitt hår; så att; då mamsell Hun-
tingdon; som efter all anledning blifvit skickad
för att taga reda på; huru långt vi voro kom-
na, infann sig; var jag alldeles färdig.
— Ni finner det väl tråkigt att vänta här,
sade hon vänligt; men i dag är sådan viller-
valla här i huset att jag verkligen icke vet,
hvar jag skall bjuda er stiga in, om icke i det
rum; der herr de Coutance är; men jag tror
att ni icke skall trifvas bättre der, ty alla
musikanter, som skola biträda i afton; ha blif-
vit införda dit.
— Tack skall ni ha. Vi stanna Lärinne;
aftonen förgår snart; och det kan göra det-
samma; om vi ieke tillbringa den så sngenämt.
— Deruti har ni visserligen rätt; men att
ha trefligt är dock bättre än motsatsen; eller
huru? Ni får ursäkta mig; jag måste genast
lemna er; för att vara hos min lärjunge; hvil-
ken vid ett tillfälle sådant som detta natur-
ligtvis måste ha någon som svarar på alla de
frågor; som det myckna; hon ser och hör; gif-
ver henne anledning att framställa: Ha; der
ha vi hennes röst! Hon söker mig .:. Ursäkta
att jag går:
Men innan hon hann lemna rummet; öpp:
nades dörren och lärjungen utropade:
— Tent Elliot säger att ni skall ge sånger-
skan litet the, och att ni får lof att skynda
er; derföre att bandet i en af mina skor måste
sys fast igen; emedan det blifvit afslitet; ty;
som ni vet; skall jag vara i förmaket, när de
främmande komma. Om ni derföre icke läg-
ger bort er vanliga långsamhet; får ni med
tant Elliot att göra; det bad hon mig säga er.
Efter att ha mönstrat mig från topp till tå,