EKA EAA AEA EAA OSSSSAAAA68588
ligen blifvit utflyttade ur rummen med anled-
ning af festen; kommo vi till en sal hvars be-
nämning af bibliotek förundrade mig; då; så
vidt jag kunde finna; icke en enda bok förvar
rades der:
Midt på golfvet stod ett stort piano; der-
bredvid sågos fru Elliot sjelf och en liten flicka;
som tycktes vara omkring tolf år gammal och
såg mindre behaglig ut. Hvad fru Elliot be-
träffar var hon lång till växten och hade ett
ganska vackert ansigte; ehuru dragen vittnade
om många lyten i karakteren:
Jag märkte straxt att den förnäma damen
hade gjort sig en alldeles oriktig föreställning
om mig; ty knappt hade hennes ögon fallit på
mig, förrän hon syntes bli mycket öfverraskad:
Jag helsade helt lugnt och yttrade derefter:
— Ni önskar tala med mig; har man sagt.
Utan att härpå svara ett ord; pekade hon
på pianot:
Ehurn jag erfor en viss förvåning öfver hen-
nes beteende; lät jag henne emellertid ingen-
ting förmärka: Utan något vidare krus tog
jag af mig handskarne och slog mig ned vid
pianot:
Instrumentet var utmärkt och salen det yp-
persta musikrum man gerna kan tänka sig.
Jag som spelat öfver mina stycken på ett då-
ligt piano och i en kammare; som var i högsta
grad olämplig till musiklokal; häpnade sjelf;
då jag först hörde de mjuka och starka tonerna
ljuda, och när jag sedan upphof min röst och
sjöng; tyckte jag mig hos densamma finna en
underbar klang; som jag förut. aldrig trott
den ega.
Fru Elliot åhörde mig; utan att med en enda