EKA EAA AEA EAA OSSSSAAAA68588 ligen blifvit utflyttade ur rummen med anledning af festen; kommo vi till en sal hvars benämning af bibliotek förundrade mig; då; så vidt jag kunde finna; icke en enda bok förvar rades der: Midt på golfvet stod ett stort piano; derbredvid sågos fru Elliot sjelf och en liten flicka; som tycktes vara omkring tolf år gammal och såg mindre behaglig ut. Hvad fru Elliot beträffar var hon lång till växten och hade ett ganska vackert ansigte; ehuru dragen vittnade om många lyten i karakteren: Jag märkte straxt att den förnäma damen hade gjort sig en alldeles oriktig föreställning om mig; ty knappt hade hennes ögon fallit på mig, förrän hon syntes bli mycket öfverraskad: Jag helsade helt lugnt och yttrade derefter: — Ni önskar tala med mig; har man sagt. Utan att härpå svara ett ord; pekade hon på pianot: Ehurn jag erfor en viss förvåning öfver hennes beteende; lät jag henne emellertid ingenting förmärka: Utan något vidare krus tog jag af mig handskarne och slog mig ned vid pianot: Instrumentet var utmärkt och salen det yppersta musikrum man gerna kan tänka sig. Jag som spelat öfver mina stycken på ett dåligt piano och i en kammare; som var i högsta grad olämplig till musiklokal; häpnade sjelf; då jag först hörde de mjuka och starka tonerna ljuda, och när jag sedan upphof min röst och sjöng; tyckte jag mig hos densamma finna en underbar klang; som jag förut. aldrig trott den ega. Fru Elliot åhörde mig; utan att med en enda